Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Nåltelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
TELEGRAFI.
undanröjd. Steinheils apparat bestod av en galvanometerspole, i vilken tvenne små
stavmagneter, vridbara kring sina mittpunkter, voro anordnade i linje med varandra.
I sina mot varandra vända ändar voro de försedda med var sin vinkelarm, vars spets
uppbar ett färgstift. Alltefter strömriktningen i spolen gjorde den ena eller andra
magneten utslag och tryckte sitt stift mot en pappersremsa, som av ett urverk drogs
förbi dem. Telegraf tecknen voro sammansatta av de på så sätt i två rader på remsan
erhållna punkterna. Steinheil gjorde även signalerna hörbara genom att i stället för remsan
anordna tvenne klangar, mot vilka magneterna slogo. Steinheils telegraf kom visserligen till
användning vid några järnvägar i Tyskland, men fick ej någon större praktisk betydelse.
Steinheil har dock gjort en synnerligen stor insats inom telegrafien. Vid försök,
som han gjorde år 1838, att använda järnvägsskenorna som ledning för telegrafströmmen,
gjorde han nämligen den för telegrafiens utveckling betydelsefulla upptäckten, att jorden
kunde användas i stället för den ena ledningstråden, om strömmen leddes ned i densamma
genom en nedgrävd kopparplåt vid vardera stationen. Telegrafledningen kunde alltså
med fördel utföras enkeltrådig.
Fig. 649. Cooke och Wheatstones
nåltelegraf.
Cooke och Wheatstones nåltelegrafer. Det var i England, som nåltelegrafen skulle
utarbetas till sådan form, att den kunde finna en stor praktisk användning. Cooke och
Wheatstone blevo här konstruktörerna. De
omändrade till en början Schillings apparat till en telegraf
med fem olika rörliga nålar, vilken 1837 avprovades
på en 60 km. lång linje, men övergingo snart till att
endast använda en ledningstråd och en galvanometer.
Den år 1845 konstruerade enkélnåltelegrajen visas i
fig. 649. Bakom bokstavstavlan är
galvanometer-spolen anordnad. Magnetnålen är rörlig i ett
verti-kalplan och fast förbunden med visaren på tavlans
framsida. På båda sidor om visaren äro de olika
bokstäverna angivna jämte de utslagskombinationer,
som representera dem. Bokstaven A bildas således
av två utslag till vänster och E av två till vänster
och ett till höger, etc. Under bokstavstavlan är ett
vridbart handtag anordnat, vilket är förbundet med
en strömvändare inuti apparaten och genom vilket
de utgående omkastade strömimpulserna
åstad
kommas. Vridningen av detta handtag utföres i enlighet med de på tavlan angivna
tecknen, och visaren följer härvid handtagets rörelser. De utsända telegraftecknen
kontrolleras alltså genom visaren på den egna apparaten.
Genom sin synnerligen enkla och ändamålsenliga konstruktion och genom den lätthet
och snabbhet, med vilken telegraferingen kunde utföras, fick denna telegraf snart mycket
stor användning i England, särskilt vid järnvägarna, och är där flerstädes fortfarande
i bruk.
För att öka telegraferingshastigheten konstruerade Cooke och Wheatstone även en
nåltelegraf med dubbelnålar. Härigenom reducerades visserligen antalet utslag för de
ohka tecknen, men å andra sidan behövdes dubbla telegrafledningar.
Flera andra uppfinnare konstruerade på 1840-talet nåltelegrafer, vilka dock med
undantag av Breguets i Frankrike ej kommo i praktiskt bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
