Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Kabeltelegrafering - Telegrafering på oceankablarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
TELEGRAFI.
vars ena belägg utgöres av ledaren i kabelns mitt och andra belägg av den omgivande
armeringen. Till följd av det ringa avståndet mellan dessa belägg och av att
isolations-medlet mellan dem, såsom vanligen är fallet med telegrafkablar, utgöres av guttaperka,
blir kapaciteten, d. v. s. laddningsförmågan, mycket stor, då kabeln blir av längre
utsträckning.
Då en ström sändes genom ledaren, åstadkommer den först en uppladdning av kabeln.
Härför åtgår emellertid en viss tid, längre ju större kabelns motstånd och kapacitet äro,
och först efter denna tid växer strömmen på mottagningssidan till sin fulla styrka. Vid
brytning av strömmen på avsändningssidan dröjer det på motsvarande sätt, innan
strömmen i kabeln sjunker ned till noll. Vid teckengivning måste därför en viss tid
förflyta mellan de olika strömstötarna, i annat fall deformeras tecknen och flyta ihop samt
kunna ej avläsas på mottagningsstationen. Telegraferingshastigheten blir på så sätt
mycket begränsad och kan vid långa kablar, om ej särskilda åtgärder vidtagas, ej på
något sätt jämföras med den, som är möjlig på luftledningar av motsvarande längd.
Laddningen, d. v. s. elektricitetsmängden, som upptages av en kabel, är beroende
av den spänning, vilken man ansluter till densamma. För att minska laddningens
inflytande kan man därför ej på långa kablar använda den vid annan telegrafering brukliga
höga batterispänningen utan måste arbeta med en betydligt lägre spänning, 10 å 15
volt. Härav följer emellertid, att strömmen blir ytterst svag; den uppgår endast till något
tiotal mikroampère, d. v. s. milliondels ampère. För så svaga strömmar kunna emellertid
ej de vanliga förut beskrivna mottagningsapparaterna användas, och för
oceankabel-telegrafien ha därför speciella telegraferingsmetoder och särskilt känsliga instrument
måst utarbetas.
Telegrafering på oceankablarna.
Fig. 707. Dubbelströmsnyckel.
Telegraferingen sker alltid med dubbelström, d. v. s. med strömimpulser av växlande
riktning. Telegrammen sändas för hand med en s. k. dubbelströmsnyckel, fig. 707,
eller med en automatisk transmitter.
Fig. 708 visar principschemat för en dylik
kabelförbindelse. De båda stationerna stå ej i direkt
led-ningssammanhang med varandra. Vid vardera
ändpunkten av kabeln L är nämligen insatt en
konden-sator C med mycket stor kapacitet (omkring 120
mikrofarad vid atlantkablarna), varigenom
strömimpulserna växa och avtaga hastigare, och dessutom
jordströmmar i kabeln till följd av olika jordpotential
i dess båda ändpunkter hindras uppstå.
Kabelnyckeln N består av två tangenter, vilka kunna ligga i kontakt antingen med
den undre eller den övre av de med batteriets B båda poler förbundna skenorna.
Beroende på vilken av de båda tangenterna som nedtryckes, under det att den andra befinner
sig i viloläget, inkopplas plus- eller minuspolen till kabeln. Genom omkastaren O
omkopplas mellan sändnings- och mottagningsapparaterna.
Som mottagningsinstrument G användes till en början en nåltélegraf eller en
spegél-galvanometer. I den senare inkomma impulserna på en rörligt upphängd trådspole, vilken
befinner sig i ett kraftigt permanent magnetfält, och på vilken en liten spegel är fästad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
