Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Elektrisk bildöverföring, av H. Blomberg - Fototelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fototelegrafering.
693
Den största svårigheten, som erbjöd sig för Korn, var att konstruera en
anordning, genom vilken ljusstrålens styrka kunde regleras tillräckligt snabbt och utan tröghet
av de ytterst svaga, från selensändaren inkommande variabla strömmarna. Han försökte
först att som ljuskälla använda ett evakuerat rör, vilket genom teslaströmmar bringades
att lysa. I dess strömkrets var insatt ett variabelt motstånd i form av en gniststräcka,
vilken förändrades av de inkommande strömmarna, så att rörets ljusstyrka varierade
proportionellt mot dessa. Detta sker utan någon som helst tröghet.
Med denna mottagningsanordning lyckades Korn att vid försök i Tyskland
överföra rätt detaljrika fotografier. Fototelegrafien kan från denna tid sägas vara en
verklighet.
Det var emellertid först år 1906 som Korn hade utexperimenterat en praktiskt
användbar fototelegrafisk mottagare. Då införde han nämligen den s. k. stränggalvanometern
som ljusreglerande relä i mottagaren. Stränggalvanometern är ett instrument för
mätning av svaga strömmar, speciellt växelströmmar, och består av en ytterst fin metalltråd,
vilken är spänd mellan polskorna på en kraftig magnet. Då tråden genomflytes av en
ström, böjes den åt sidan genom den ömsesidiga verkan av det permanenta och det av
strömmen alstrade magnetfältet. Denna utböjning är proportionell mot strömmens
styrka. Även mycket svaga strömmar förorsaka en relativt stor utböjning av
galvano-metertråden.
Korn utförde nu mottagaren på så sätt, att den på den ljuskänsliga filmen eller
papperet fallande ljusstrålen alstrades av en konstant strömkälla. En stränggalvanometer
med ett tunt band i stället för en tråd var anordnad så, att bandet befann sig i
ljusstrålens väg, då det ej genomflöts av någon ström. Då däremot linjeströmmar
genomgingo-bandet, fördes det åt sidan och släppte fram en smalare eller bredare stråle, allt efter
strömmens styrka. I varje ögonblick belystes alltså
mot-tagningspapperet med en ljusstyrka, proportionell mot den
inkommande strömmens styrka.
Mellan ljuskällan, stränggalvanometern och den
roterande cylindern voro erforderliga linssystem anordnade.
Cylindern var naturligtvis innesluten i en ljustät låda.
Den bländareöppning, genom vilken strålen inföll, gjorde
Korn i form av en triangel. I galvanometerns viloläge var
hela öppningen täckt av bandets skugga, för en svag
ström blottades triangelns spets och för starkare ström
allt mer och mer av triangeln.
Under användande av kompensationsförfarandet i
sändaren och stränggalvanometern i mottagaren kunde Korn
år 1907 upprätta de första verkliga fototelegrafiska
förbindelserna. De anordnades Berlin—München, Berlin—
Paris och Paris—London för några illustrerade tidningars
räkning. Överföringstiden för en bild utgjorde c:a 12
mi
nuter. Fig. 729 visar ett enligt denna metod vid senare tid överfört porträtt av prof.
Korn. Man ser upplinjeringen av bildytan, och hur linjernas tjocklek variera från nära
noll i det rent vita till sådan bredd, att de flyta samman med varandra i det rent svarta.
För synkronisering av sändare och mottagare använde sig Korn av den
d’Arlin-courtska principen med stopp och start av mottagarecylindern vid slutet av varje varv.
Anordningen beskrives nedan i samband med hans telautograf.
Fig. 729. Porträtt av prof. Korn
överfört med selensändare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
