Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Mikrofonen - Kolkornsmikrofonen - Starkströmsmikrofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STARKSTRÖMSMIKROFONEN.
725
membranet av ett tunt fjädrande kopparbleck i, varigenom kolkornen hindras att
komma emellan membranet och ringen, och membranets egensvängningar dämpas.
Strömmen tilledes kapseln genom tvenne i höljet isolerat anbragta metallfjädrar,
av vilka den ena d vid kapselns inläggning trycker mot skruven n och alltså förbindes
med kolbädden, under det att den andra / trycker mot metallkapseln och alltså
förbindes med kolmembranet.
På insidan av taltratten är fastsatt ett mycket tunt stanniolblad k för att förhindra
inträngande av fuktighet i mikrofondosan.
Kolkornen tillverkas av bästa sortens antracit, vilken krossas och brännes i ugn
under ett å två dygn, så att kornen bliva mycket hårda. Efter blästring, för att
borttaga skarpa ojämnheter hos kornen, siktas de genom trådnät för utsortering av korn av
lika storlek. För lokalbatteriapparater, där motståndet i mikrofonen skall vara litet,
användas relativt stora korn, i centralbatteriapparaten, där det skall vara stort,
användas små korn. Motståndet i vila är i förra fallet 40—50 ohm, i senare fallet 200—
300 ohm.
Vid automatiska telefonanläggningar, vilka arbeta med en högre spänning (ex. 48
volt), användes i Sverige en mikrofon med högt motstånd, den s. k. seriemikro jonen.
Denna har två stycken halvcirkulära kolceller bredvid varandra och med från varandra
isolerade kolbäddar. Strömmen tilledes den ena av dessa, passerar genom cellens
kolkorn, kolmembranet, den andra cellens kolkorn och till den andra kolbädden. De
båda kolcellerna bliva alltså seriekopplade, varigenom motståndet i mikrofonen blir
högt och stora motståndsvariationer erhållas.
Starkströms mikrofonen.
Den strömstyrka, vilken kan genomgå de beskrivna mikrofonerna, uppgår till c:a
0.1 ampère. Överstiger den detta värde, uppstår vid membransvängningarna
gnist-bildning mellan kolkornen (mikrofonen »fräser»), varigenom brännskador i kornen uppstå,
och kolet förstoftas. Mikrofonen försämras härigenom avsevärt.
Motståndsvariationerna i en mikrofon äro emellertid så små, att vid det nämnda
värdet på likströmmen de från avsändningssidan utgående växelströmmarna bliva av
så ringa styrka, att det ej är möjligt att med en dylik mikrofon direkt telefonera över
större avstånd än c:a 1 000 km, om ledningen består av 3 mm. koppartråd, till följd av
linjens dämpande inverkan på strömmarna. För att man skall kunna utsträcka
talförbindelsen över längre ledningar, måste likströmmen genom mikrofonen ökas, såvida ej några
förstärkningsanordningar insättas på linjen. Innan de moderna elektronrören voro
uppfunna, genom vilka en effektiv förstärkning av talströmmarna kan åstadkommas,
arbetades mycket på att konstruera en mikrofon, vilken kunde tåla betydligt högre
ström-styrkor än de vanliga, ovan beskrivna kommersiella typerna.
En av de bästa lösningarna på detta problem var den av de svenska ingenjörerna
Egnér och Holmström omkring år 1911 utexperimenterade starkströmsmikrojonen,
vilken har använts av svenska telegrafverket på längre rikstelefonlinjer. Denna mikrofon
konstruerades ej enbart med hänsyn till användning för telefonering över långa ledningar,
utan även för att användas såsom avsändare för radiotelefonering med enligt dansken
Poulsens metod (1907) alstrade kontinuerliga högfrekventa svängningar.
För att en mikrofon skall tåla stora strömstyrkor fordras, att de i motstånds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
