Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Telefonstationen - Historik - Telefonväxeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONSTATIONEN. TELEFON VÄXELN.
741
leverans av telefonmaterial. Cedergren fick år 1900 koncession på telefonanläggningarna
i Moskwa och Warschau, vilka byggdes under hans ledning, och sedan denna tid har
telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, i vilket det Cedergrenska bolaget numera har
uppgått, anlagt och administrerat ett stort antal telefonnät i alla världsdelar. Bolaget har
också ett flertal dotterbolag i olika länder.
Telefonväxeln.
För att telefonisten på telefonstationen skall kunna åstadkomma en önskad
hopkoppling av de olika till telefonväxeln inkommande abonnentledningarna, måste i
växelbordet följande expeditionsanordningar finnas.
Varje abonnentledning måste vara utrustad med en anropsanordning i växelbordet,
genom vilken abonnenten kan synligt eller hörbart markera för telefonisten, att
hopkoppling med en annan abonnent önskas. För att telefonisten skall kunna få reda på,
med vilken abonnent samtal önskas, måste hon hava en talanordning (hörtelefon och
mikrofon), som hon kan inkoppla till den anropande abonnenten. Vidare måste
naturligtvis växelbordet vara försett med koppling sorg an, genom vilka den önskade
hopkopplingen mellan de båda abonnenterna kan utföras, samt med en ringanordning för
uppringning av den begärda abonnenten. Slutligen måste de olika förbindelserna vara
utrustade med synliga slutsignalanordningar för att för telefonisten angiva, när samtalet
är slut och hopkopplingen mellan de båda abonnenterna skall brytas.
Skenväxlar. De första telefonväxlarna voro utförda som skenväxlar av liknande
slag, som de på telegrafstationerna för växling av telegrafledningar använda (se sid.
633). Telefonledningarna voro nämligen på denna tid liksom telegraf ledningarna
enkel-trådiga, d. v. s. som återledning användes jorden. Varje abonnentledning var ansluten
till en linjeskena i växeln. Vinkelrätt mot dessa voro kopplingsskenor anordnade, och
i korsningspunkterna mellan skenorna funnos propphål. Genom isättande av tvenne
metallproppar kunde två linjeskenor förenas med samma kopplingsskena och alltså
hopkoppling mellan ledningarna utföras. Telefonistens telefon och ringinduktor voro
förenade med var sin speciella kopplingsskena, varigenom de kunde anslutas till
linjeskenorna.
Skenväxlarna togo emellertid mycket stor plats i anspråk och lämpade sig därför
ej för dubbelledningar och för ett större antal abonnenter.
Proppväxlar. En modifikation av de gamla skenväxlarna äro de växlar, som
fram-kommo på 1890-talet och som benämnas proppväxlar. De användas fortfarande för
smärre växlar, då de ur reparationssynpunkt erbjuda vissa fördelar framför andra
växelkonstruktioner. De kunna emellertid ej med fördel byggas för ett större abonnentantal
än 60.
Liksom vid skenväxlarna åstadkommes kopplingen även här genom isättande av
lösa proppar. De skrymmande skenorna äro emellertid borttagna, och i propphålen i de
förutvarande korsningspunkterna äro s. k. jackar insatta, vilka bestå av två par
metallfjädrar, som vid proppens isättande bringas i kontakt med varandra. (Jackarnas
konstruktion beskrives närmare längre fram i samband med snörväxlarna.) Jackfjädrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
