Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Automattelefoni - Den automatiska kopplingens teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
TELEFONI.
Fig. 838. Principschema för automatsystem
med anropssökare.
Antalet erforderliga för välj are blir alltså lika med antalet abonnentledningar i
växeln. Antalet grupp- och ledningsväljare blir däremot betydligt mindre, beroende
på största antalet samtidigt pågående samtal i växeln. I allmänhet behöver man t. ex. i
en station för 10 000 nummer ej räkna med mer än högst 1 000 ledningsväljare och l:a
gruppväljare samt ett något mindre antal
2:a gruppväljare.
I stället för att förse varje
abonnentledning med en förväljare kan man även, såsom
vanligen sker i de maskindrivna systemen,
anordna anropssökare för uppsökning av
den anropande abonnenten. Dessa sökare
utgöra omvändningen till förväljarna, i det
att abonnentledningarna äro anslutna till
kontaktfältet i sökaren, under det att
kontaktarmarna äro förbundna med
kontaktarmarna i en gruppväljare, se fig. 838. Då
ett anrop göres av en abonnent, gå ett visst
antal lediga sökare i den grupp, till vilken
ledningen är kopplad, i gång och uppsöka
automatiskt den kontakt i fältet, till vilken ledningen i fråga är ansluten. Den sökare,
som först påträffar denna kontakt, stannar på densamma, och abonnentledningen blir
därigenom förbunden med en ledig gruppväljare. De övriga sökarna äro sedan lediga
för uppsökning av nästa anropande abonnent i gruppen.
Trögverkande reläer och serieomkastare. I det föregående har omnämnts, att de
från abonnentens fingerskiva utsända strömimpulserna införas i tur och ordning på de
olika väljarna, och att den härför erforderliga omkopplingen mellan väljarna
åstadkommes av den långa strömslutning, som automatiskt följer efter varje serie av
nummerimpulser. Den apparat, som på stationen reagerar för denna långa strömslutning,
utgöres av ett trögverkande relä. Detta består av ett vanligt telefonrelä, vilket på
järnkärnan förutom den vanliga magnetiseringsspolen även har en kortsluten lindning
eller ett kopparrör eller en kopparklump. Ett dylikt relä har den egenskapen, att då
strömmen brytes i dess lindning, släpper ej ankaret omedelbart, utan först efter ett
ögonblick, på grund av att vid brytningen en ström induceras i den kortslutna
kopparledaren, vilken bibehåller det magnetiska fältet. De av ankaret manövrerade
kontakterna påverkas därför senare än strömbrytningen i magnetiseringsspolen inträffar,
d. v. s. reläet blir trögverkande vid frånslag. Är därför strömmen genom reläet sluten,
och ankaret alltså tillslaget, komma korta avbrott i strömmen ej att orsaka, att ankaret
slår ifrån, utan dess kontakter bli opåverkade. Om däremot en lång strömbrytning
inträffar, hinner ankaret släppa.
Till det impulsmottagande reläet på stationen är ett trögverkande relä inkopplat
på sådant sätt, att det magnetiseras vid den första nummerimpulsen, d. v. s. första
gången impulsreläet släpper sitt ankare. Strömslutningarna mellan impulserna äro av
mycket kort varaktighet, med påföljd att det trögverkande reläet, som för varje sådan
strömslutning blir strömlöst, bibehåller sitt ankare tillslaget under hela impulsserien.
Efter dennas slut blir strömmen genom impulsreläet sluten och alltså dess ankare
tillslaget under en längre tid. Härigenom släpper det trögverkande reläet sitt ankare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
