- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
783

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Telefonledningarna - Luftledningar - Kablar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TELEFONLEDNINGARNA. KABLAR.

783

För längre telefonledningar, särskilt interurbanledningar, där motståndet för
telefonströmmarna spelar stor roll, har man måst tillgripa ren koppar som ledningmaterial. I
Sverige användes 3 mm hårddragen koppartråd och för de längsta
interurbanlednin-garna 4.5 mm tråd.

Kablar.

Redan tidigt mötte stora svårigheter att i de större städerna med deras alltmer
ökade abonnentantal framdraga telefonledningarna som luftledningar ända till
telefonstationen. De väldiga trådknippena och de för dem erforderliga stora stolparna och
järnkonstruktionerna på taken blevo dyrbara i byggnad och underhåll samt voro lätt utsatta,
för fel, ofta svåra att reparera. Samtidigt inneburo de på platser, där de ej utfördes med
samma omsorg som i vårt land, en verklig trafikfara och voro en styggelse för ögat. Man
blev därför snart tvingad att sammanföra abonnentledningarna till kablar, som antingen
upphängdes i luften, luftkablar, eller nedlades i jorden, jordkablar.

I Amerika kommo telefonkablar tidigast till användning; den första luftkabeln
utfördes där redan 1879. I jorden började kablar framdragas år 1882. I Sverige nedlades
de första telefonkablarna på 1890-talet (i Stockholmsnätet), och numera äro i alla mera
betydande telefonnät ledningarna till större eller mindre utsträckning framdragna i
kabel. Är ett fullständigt kabelsystem genomfört, såsom exempelvis är fallet i Stockholm,
gå ledningarna ända från stationen fram till abonnentapparaterna i kabel, i annat fall
äro de i samhällets centrala delar sammanförda till kablar och fortsätta sedan som blanka
trådledningar.

Fig. 858. 1000-trådig lokalkabel.

Telefonkablarnas konstruktion. De först tillverkade telefonkablarna voro kopior
av telegraf kablarna. De innehöllo endast något 10-tal trådar, yilka voro isolerade från
varandra genom gummi och skyddades av ett bly hölje. Emellertid visade det sig, att
dylika kablar ej voro lämpade för telefonändamål. Kapaciteten mellan trådarna blev
nämligen till följd av gummits egenskaper mycket stor, varför telefonströmmarna
starkt försvagades genom kabelns dämpande
inverkan (se närmare under
långdistanstelefone-ring) och talöverföring över längre kablar
omöjliggjordes.

Pappersisolerade kablar. Av
stor betydelse för telefoniens utveckling var

därför införandet på slutet av 1880-talet av de nu använda kablarna med
pappersiso-lering. I dessa äro trådarna löst omlindade med papper, så att isolationen mellan
ledarna kommer att utgöras av papper och luft, varigenom kapaciteten i kabeln
blir i hög grad nedbringad.

Ledarna i moderna telefonkablar utgöras i fråga om lokalkablar vanligen av
0.5—0.8 mm koppartråd, vid längre interurbankablar äro de i allmänhet grövre. I
lindningsmaskiner omviras de löst med ett eller två lager av manillapapper, och de
båda trådarna i en dubbelledning (kablar med enkeltrådiga ledningar användas ej)
snos ihop, för undvikande av överhörning mellan ledningarna. De läggas i
koncentriska lager, men gå ej rakt fram utan i skruvform, med stigningen åt motsatt håll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0795.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free