Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Långdistanstelefonering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNGDISTANSTELEFONERIN G.
787
av olika frekvens och amplitud. De för talets förståelighet viktiga svängningarna ligga
mellan 300 och 2 500 per/sek. De äro så fördelade inom detta område, att den för talet
mest karakteristiska frekvensen kan anses ligga vid 1 000 per/sek., och vid beräkningar
kan detta periodtal användas som ett medelvärde för talströmmarna.
Dämpning. Då en dylik växelström inkopplas till en lång metallisk ledning,
kommer den att fortplanta sig över densamma i form av en elektrisk våg, på samma sätt
som den våg — för att taga en mekanisk analogi —, som skrider fram på en spänd,
elastisk tråd, vilken är fastsatt i ena änden och i den andra änden tillföres vibrationer,
exempelvis från en stämgaffel. Att en dylik vågrörelse uppstår på telefonledningen beror på,
Fig. 864. Strömvågens dämpning utefter en 3 mm kopparledniug.
att ledningen ur elektrisk synpunkt är elastisk, genom att den är behäftad med kapacitet
och självinduktion. För att en fullständig våg skall kunna bildas, måste ledningens längd
vara större än våglängden, ofta uppgår den till fyra, fem våglängder.
Liksom exempelvis vågorna på en vattenyta eller ljudvågorna i luften ej utbreda sig
med oförminskad styrka utan till följd av det omgivande mediets energiabsorption bliva
svagare ju längre bort de komma från upphovskällan för att så småningom helt dö bort,
avtager även den i telefonledningen framgående strömvågen i styrka, allteftersom den
avlägsnar sig från avsändningssidan. Amplituden i en svängning i vågen blir alltså
mindre än amplituden i den närmast föregående svängningen i enlighet med fig. 864.
Strömmen blir dämpad. Denna dämpning har sin grund i ledningens motstånd, vilken
utgör ett hinder för de elektriska svängningarna och därför absorberar energi, vilken
övergår i värme. Dämpningen äger rum i geometrisk progression, d. v. s. om strömmens
styrka på en viss ledningslängd har minskat till x/io av begynnelsevärdet, minskar den på
dubbla längden till 1/100 °- s- v- På långa ledningar blir därför den till mottagningssidan
framkommande energimängden endast en bråkdel av den utsända, och det blir ledningens
dämpning, som sätter gränsen för långdistanstelefoneringen.
Ledningens konstanter. Dämpningen, liksom telefonströmmarnas
övriga fortplantningsegenskaper, är beroende av telefonledningens elektriska konstanter.
Dessa utgöras, förutom av ledningens motstånd, av dess självinduktion (induktans),
kapacitet och läckning, vilka samtliga äro jämnt fördelade över hela ledningslängden.
Ledningens kapacitet uppkommer därigenom, att dess båda trådar motsvara beläggen
i en kondensator, vars dielektrikum utgöres av isolationsmedlet (luft, papper etc.) mellan
dem. Ju närmare trådarna befinna sig varandra, desto större blir kapaciteten. Den är
alltså betydligt större för kablar än för luftledningar. Den verkar som en avgrening
mellan ledningens båda branscher. Upp- och urladdningen av ledningens kapacitet för
varje period av växelströmmen sker utan direkt absorption av energi, men medför dock
en indirekt energiförbrukning. Laddnings- och urladdningsströmmarna passera
näm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
