Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Tillbehör och instrument för radiotekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLBEHÖR OCH INSTRUMENT FÖR RADIOTEKNIKEN.
853
ningsapparaturen (i Göteborg) och endast genom en trådlinje står i förbindelse med
denna.
Liksom vid linjetelegrafien har man inom radion börjat övergå från att telegrafera
för hand till att verkställa maskinellt driven telegrafering, allt med ändamål att driva
upp telegraferingstakten. Detta har man dock gjort endast på sådana större stationer,
som omhänderhava radiotrafik med andra landstationer. För fartygs- och kuststationer
använder man fortfarande telegrafering för hand. En van telegrafist anses kunna
prestera en telegraferingstakt av 125 bokstäver (= 25 »ord») pr minut, vilken takt
ävenledes är ungefärligen den högsta, som kan presteras under längre tid vid direkt
hörmottagning. Med tillhjälp av telegraf eringsapparater, vilkas konstruktion i stora drag
är densamma som vissa vid linjetelegrafi använda snabbtelegraferingsapparater, har
man lyckats att driva upp telegraferingshastigheten till c:a 200 ord pr minut.1 Dessa
snabbteckengivare äro vid nästan alla stationer kombinerade med det ovan omtalade
telegraferingsreläet. I fråga om snabbtelegrafering är radiotekniken gynnsammare
ställd än kabeltekniken, i det att den senare på grund av kablarnas elektriska
egenskaper ej kan uppnå alltför hastig telegrafering. Radiotekniken är obunden av dylika
hänsyn; likaledes kan snabbtelegrafering pr radio verkställas oberoende av distansen
till mottagaren.
Fig. 929. Mottagningsremsa vid högtaktssignalering.
Vid mottagare för låg takt, d. v. s. när avsändningen sker för hand, utföres
mottagandet av meddelande med tillhjälp av telefon, vilken oftast har formen av en
dubbel huvudseltelefon. Telegrafistens roll vid mottagaren bliver här att översätta
ljudimpulserna direkt till skrivtecken. Hur ljudet alstras i telefonen är ovan angivet.
Vid mottagare för hög takt kan det manuella överförandet av tecknen ej längre
användas, utan tekniska anordningar måste även vid mottagaresidan träda i människans
ställe. För att inregistrera ankommande signaler av hög takt kan man använda sig
av (förutom de vid tråd- och kabeltelegrafien förekommande apparaterna »undulatorer»,
»recorder» m. fl.) bl. a. akustiska och fotografiska inregistreringsmetoder. Vid
mottagning medelst apparater av det förra slaget kopplas så att säga en diktafon till
mottagarens telefoner, och på diktafonens skiva (eller vals) »inspelas» de ankomna
impulserna, överförda till ljud. Då meddelandet skall utskrivas, låter man diktafonen
återgiva de inspelade ljudtecknen av korta och långa, men med en betydligt långsammare
takt, än den, varmed de inspelades. Radiotelegrafisten kan nu direkt nedskriva denna
långsamgjorda text. Härvid är att observera, att tonhöjden sjunker samtidigt som
diktafonen går långsammare.
Vid fotografisk inregistrering av signalerna kunna flera vägar väljas. Man kan
låta de mottagna impulserna passera genom en anordning, påminnande om
spegel-galvanometern. Då ankommande tecken passera galvanometerns lindningar, kommer dess
spegel i svängningar. En ljusstråle inriktas mot spegeln, som reflekterar strålen
mot ett ljuskänsligt papper, vilket rör sig med jämn hastighet och sålunda
inregi
1 Vid prov av kort vågsstationen Bodmin uppnådde man år 1926 den fenomenala
telegraferingshastigheten av 1250 bokstäver/min (= 250 ord/min).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
