Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Speciella användningar av högfrekvenstekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
858
RADIOTEKNIK.
SPECIELLA ANVÄNDNINGAR AV HÖGFREKVENSTEKNIKEN.
Högfrekvenstekniken har redan, förutom radiotekniken, ett antal mer eller mindre
närbesläktade sidobranscher, av vilka här dock endast behandlas dem, som enligt den i
inledningen givna definitionen kunna hänföras till radiokommunikationsmedel.
Jordtelegrafi. I den historiska inledningen omnämndes de försök, som före radions
uppkomst gjordes att telegrafera med användande av marken såsom ledande medium
i stället för tråd. Om man i jorden nedgräver två »jordplattor» på något avstånd från
varandra (upp till 100 meter) och förenar dessa plattor med en ledning, i vilken en
växelströmkälla är inkopplad, framgår i den av ledningen och marken bildade kretsen en
växelström, vilken dock i jorden sprider sig i fältlinjer ungefärligen på samma sätt som
»kraftlinjerna» mellan två oliknämniga magnetpoler. Placeras nu två andra jordplattor
på en sådan fältlinje, och förenas dessa plattor med en ledning, kommer densamma att
så att säga kortsluta den mellan jordplattorna liggande delen av fältlinjen, och följden
härav är, då ledningen antages vara betydligt bättre ledande än marken mellan plattorna,
att en ström uppstår i denna ledning. Detta kan påvisas med hjälp av ett känsligt
indikatorinstrument. Den här skildrade anordningen innebär huvuddragen av den s. k.
jord-télegrafien; växelströmgeneratorn med tillhörande ledningar och jordplattor bilda
härvid avsändaren, under det att det senast nämnda systemet av jordplattor, ledning och
indikatorinstrument bilda mottagaren. Såsom växelströmkälla användes antingen en
växelströmgenerator eller en självverkande avbrytare. I ledningen för avsändaren
inkopplas givetvis jämväl en tangent. Indikatorinstrumentet utgöres av en
förstärkareanordning samt en radiomottagare.
Jordtelegrafien användes i ganska stor utsträckning under världskriget och visade
sig vara det kommunikationsmedel, som stod sig längst vid artilleribeskjutning, ty för
detta slag av avsändare och mottagare behövas inga över marken synliga delar.
Samtliga apparatlådor och ledningar kunde förläggas till skyddade rum eller på botten av
skyttegravarna. Jordplattorna vållade icke heller något större besvär, i det att snart
sagt alla något så när stora ledande föremål kunde användas härför; ofta nyttjade man
exempelvis bajonetter eller spadar. Givet är, att denna telegraferingsmetod icke kunde
medgiva några större telegraferingsdistanser. C: a 2 å 3 km ansågs vara maximigränsen
för apparatens användbarhet, men det var just inom den zon på 2 å 3 km:s bredd, där
fiendens eld var mest verksam, som jordtelegrafien skulle överbringa meddelanden.
Genom en del särskilda anordningar lyckades man erhålla pejlanordningar även för
detta slag av telegrafi, varigenom läget av de fientliga avgivningsstationerna för
jordtelegrafi medelst invinkling kunde utrönas.
Fjärrstyrning med radio. De grenar av radiotekniken, som hittills berörts, hava
avsett överbringandet av meddelanden mellan två stationer. På senare tid har man i
någon mån kommit än längre, i det att icke blott order överbringas, utan avsändaren
igångsätter jämväl automatiskt en överbringad orders utförande. I korthet kan
anordningen (eller de olika anordningar, som föreslagits och försökts) karakteriseras såsom
synnerligen närbesläktad med den inom linjetelegrafien förekommande
multiplexanordningen. Denna anordning, för vilken närmare redogörelse lämnas i annan avdelning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
