Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - Malmgångar - Sedimentära fyndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDIMENTÄRA FYNDIGHETER.
31
dock oftast en produkt av de genom vittringsprocesser förorsakade förskjutningar av
metallhalten, som skola närmare behandlas i det följande. Större eller mindre
mängder av andra svavelmetaller, t. ex. svavelkis och zinkblände, pläga åtfölja
kopparmineralen. Till denna grupp av kopparmalmförekomster höra talrika viktiga gruvdistrikt,
bl. a. i Nordamerika med Butte såsom det märkligaste, i Mexico, Peru, Chile, m. fl.
Andra malmgångar utmärkas av kombinationen blyglans-zinkblände. De hålla ofta
även en betydande silverhalt. Från sådana gångar och från de förut nämnda
fyndigheterna uti kalksten kommer största delen av världsproduktionen av bly och zink, samt
en högst avsevärd del av silverproduktionen.
Även guld uppträder företrädesvis uti gångar, vanligen med kvarts såsom gångart
och åtföljt av svavelkis eller arsenikkis. De flesta av de guldkvartsgångar som brytas,
bland dem de mycket viktiga förekomsterna i Kalifornien och i Australien, hava bildats
på ett jämförelsevis stort djup i jordskorpan och i anslutning till intrusioner av
djupbergarter. Gångarna, som kunna nå betydande dimensioner, äro fattiga på silver. Helt
annorlunda är förhållandet med gångar, som bildats på mindre djup under jordytan,
uti vulkanområden, och som därför nu påträffas endast inom de områden, där
vulkaniska ytbergarter finnas bevarade. Dessa gångar representera utfyllnader av de sprickor,
som bildat tilloppsvägarna för vulkaniska heta källor, och deras metallhalt
härstammar från lavorna, som förmodligen ursprungligen avgivit dem i gasform. På ett
jämförelsevis ringa djup under jordytan — från något hundratal meter och ned till 1 å 1.5
km, kanske ibland något mera — hava inom några dylika områden avsatt sig oerhörda
kvantiteter av de ädla metallerna. Hit höra flertalet av de rika silver- och
guldfyndig-heterna i Mexico och Nevada: Pachuca, Guanajuato, Comstock Lode, Goldfield, m. fl.
Uti Europa representeras typen av fyndigheter i Ungern och Siebenbürgen, som brötos
redan av romarna.
Det finnes även silvergångar, som motsvara de »djupare» guldgångarna. Dit höra
bl. a. Kongsbergs berömda silvergruvor i Norge.
Också de viktigaste uranfyndigheterna äro gångar. Deras malmmineral är
pech-blände. Sådana gångar hava särskilt brutits i Joachimsthal i nordligaste Böhmen.
Numera synas dock likartade fyndigheter i Katanga i belgiska Kongo komma att bliva av
större betydelse för världsproduktionen av uran och radium.
Sedimentära^fyndigheter.
De malmbildande sedimentära processerna äro, liksom de bergartsbildande, dels
av kemisk, dels av mekanisk natur. De förra representeras av de fall, då substanser,
som varit upplösta uti sjö- eller havsvatten, utfällas ur detsamma och avlagras på
bottnen. På så sätt hava uppkommit många malmlager, som bilda regelbundna
inlagringar uti skiktade formationer, vilka i övrigt bestå av sandstenar, kalkstenar, o.s.v.
De på detta sätt bildade malmerna innehålla endast sällan koppar, bly, zink och
ädelmetaller. Däremot höra många av de viktigaste järnmalmerna just till denna grupp,
likaså vissa manganmalmer. Det närmast till hands liggande exemplet utgöra de s. k.
sjömalmerna, som äro vanliga uti vårt land, särskilt i Småland, norra Svealand och
Norrland. Sjömalmerna utgöras av gryn och kokor av limonit (järnoxidhydrat) och
bildas på sjöbottnen på ringa djup. Järnet härstammar från berggrunden och de lösa
jordlagren uti kringliggande trakt. Genom grundvattnet har en del av dessas i
allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
