Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Sätten för berg- och jordarters lösbrytande, av H. Carlborg - Gruvornas energifråga, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. GRUVORNAS ENERGIFRÅGA. 145
sprängladdningen avsedda rum. Tunneln låter man gå i tvära krökar, som genom det
motstånd de erbjuda den vid sprängningen hastigt utrusande gasmassan hava en verkan,
som motsvarar förladdningen vid borrhål, varjämte tunneln på lämpligt vis igensättes,
t. ex. med sandsäckar och betong. Vid en dylik sprängning, som uppgives vara den
största hittills företagna, vid Stora Saltsjön i Utah i U. S. A. år 1924 gjorde man bruk
av nära 137 000 kg sprängämne, som upplades i sammanlagt 305 m långa, i klippväggen
insprängda stollar, och lyckades på så sätt på en gång lösskjuta 420 000 kubikmeter
berg och jord. Tillfällen till anordnandet av dylika jättelika sprängningar förekomma
emellertid sällan annat än vid större byggnadsföretag, där det ofta kan vara fråga om
hanterandet av ofantliga berg- och jordmassor.
Speciella metoder. I vissa fall använder man sig för brytningsarbetet av
särskilda förfaringssätt. Vattenlösliga mineral lösas t. ex. i vatten, och lösningen
pumpas sedan upp till dagytan; det tämligen lättsmälta svavlet smältes med varmt
vatten, så att det kan pumpas upp, och gilsonit, ett slags naturlig asfalt, utvinnes ur
bergarten genom att denna uppvärmes i gruvrummens väggar medelst däremot riktade
ång-strålar. Av värmen bringas gilsoniten att lossna i stora flagor, som få falla ned i en
undertill placerad behållare. Lösa jordlager bortspolas med hjälp av kraftiga
vattenstrålar. Närmare beskrivning å en del av dessa metoder lämnas i det följande.
Gruvornas energifråga.
Av professor B. G. M arkman.
För att tillreda, länshålla och ventilera gruvan samt bryta och uppfordra malmen
erfordras mycket arbete, och därför har energifrågan under alla tider varit den för
gruvhanteringen viktigaste frågan. Under flera århundraden var muskelarbetet den
enda energi som människan kunde utnyttja, och hennes strävan gick därför i första hand
ut på att anskaffa och så effektivt som möjligt använda denna. Slavar, krigsfångar
och förbrytare fingo arbeta i gruvorna samt ävenså såväl tama som vilda djur, och för
att få så stor effekt som möjligt uttänktes en mängd olika maskiner. För uppfordringen
användes t. ex. muskelenergien först så att arbetaren fick bära upp malmen (fig. 80),
men då han ej kunde bära upp mer än högst sin egen vikt utnyttjades på detta sätt
ej mer än hälften av det uträttade arbetet. Bättre effekt erhålles med det å fig. 222
visade handspelet och en ännu bättre genom att låta den levande motorn driva ett
tramphjul (fig. 81). Denna figur, som är hämtad ur Olaus Magnus’ historia om de
nordiska folken, visar även personbefordringen, och i texten till densamma står
omnämnt, att för hjulets kringvridning användes utom människor även hästar och stora
björnar. Utom dessa mera naturliga sätt att använda muskelenergien förekom även
andra mer eller mindre konstlade, såsom det som visas å fig. 82 där arbetaren med benen
försätter i rotation den skiva å vilken han står.
Jämsides med denna utveckling av muskelenergiens tillgodogörande pågick letandet
efter andra energikällor, och vattenkraften torde vara den naturkraft, som människan
först tog i gruvhanteringens tjänst. Under fallshjulet var känt redan vid vår
tideräknings början, då det användes för bevattning samt andra arbeten inom åkerbruket,
men det dröjde säkerligen länge, innan vattenkraften mera allmänt kunde utnyttjas
för bergshanteringen, ty gruvmaskinerna kunde ej flyttas till vattenfallet, och den
mekaniska energien kunde ej överföras på längre avstånd. Det blev i stället nödvändigt att
10—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
