- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
149

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Gruvornas energifråga, av B. G. Markman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEKNISKA HJÄLPMEDEL. GRUVORNAS ENERGIFRÅGA.

149

såväl en rakledning med dubbla stänger som vänd- och vinkelbrott. Den senare figuren
visar även huru lyftpumparna drevos från den i schaktet nedhängande storstången.

Så länge vattenmotorn utgjordes av ett långsamtgående vattenhjul, kunde energien
överföras med stånggångar, som ej kunde drivas fortare än med 6—8 dubbelslag pr min.,
men sedan hastigtgående vattenmotorer såsom turbiner och péltonhjul uppfunnits,
uppstod kravet på en annan metod för energiöverföringen. I mitten av förra århundradet
uppfanns då linledningen, som därefter användes vid sidan av stånggången, tills den
elektriska energiöverföringen ersatte dem båda.

Fig. 84. Stånggång med vändbrott i Norberg, efter kolteckning av F. Boberg.

Den andra naturkraft som gruvhanteringen tog i sin tjänst var vinden, ehuru den
på grund av sin obeständighet aldrig haft eller får samma betydelse som vattenkraften.
I fig. 226 är visat huru man i slutet av medeltiden använde vinden för gruvornas
ventilation, och på detta sätt användes den fortfarande, men mera sällsynt är dess
användning för drivandet av vindmotorer. Under 1700-talet användes dock i Dannemora en
vindmotor för vattenuppfordringen. Denna väderkonst byggdes 1691 och 92 samt
kvarstod ännu i början av 1800-talet, vilket framgår av Martins kopparstick (fig. 86) å vilket
en del av densamma synes i ena kanten.

Vattenkraften var sålunda under flera århundraden praktiskt taget den enda
naturkraft bergsmannen förstod att använda, men det var endast ett fåtal gruvor, som voro så
belägna att de hade tillgång till denna. För de övriga blev det därför så småningom
nödvändigt att finna någon annan energikälla, om driften skulle kunna fortsättas, ty
med ökad utsträckning å gruvorna blev det allt svårare att kunna hålla desamma läns.
Vid Englands och Skottlands kolgruvor arbetade man därför under 1600-talet på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free