Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Gruvornas energifråga, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 87. Newcomens atmosfäriska ångmaskin.
vändas i praktiskt bruk. För att minska ångans kondensation, vilken blev mycket stor
vid beröringen med det kalla vattnet, föreslog Papin, att en kolv skulle anbringas mellan
ångan och vattnet, men detta förslag fick ej något praktiskt utförande. Detta blev
däremot fallet med en av Newcomen samtidigt konstruerad atmosfärisk ångmaskin,
vilken, då den även kom till användning vid svenska gruvor, torde vara av större
intresse. Fig. 87 visar en schematisk bild av denna maskin drivande en pump. Kolven,
som var förbunden med den i schaktet nedhängande storstången, drogs uppåt av dennas
vikt, varvid ånga från den underliggande pannan insögs i cylindern. När kolven
upp-dragits till sitt översta läge, stängdes för hand förbindelsen mellan pannan och
cylindern, varefter den senare avkyldes med vatten, så att ångan kondenserades och kolven
nedtrycktes av atmosfärtrycket. Kondensvattnet från ångan utsläpptes därefter genom
en kran på cylindern och arbetsförloppet upprepades. För erhållande av tätning mellan
kolv och cylinder var rummet över kolven
fyllt med vatten, och då detta vid ett
tillfälle strömmade in i cylindern genom en
spricka i kolven, började maskinen gå mycket
fortare. Man fann härigenom, att en
kraftigare kondensation av ångan kunde erhållas
genom att inspruta kylvattnet i cylindern i
stället för att avkyla den utifrån, och fick
sålunda genom denna olyckshändelse en
väsentlig förbättring. En annan viktig
förbättring utfördes av en pojke, som hade till
uppgift att för hand öppna och stänga
kranarna. Han förband nämligen dessa med
maskinen, så att de automatiskt öppnades
och stängdes i de rätta ögonblicken, och
därmed var den första, fullt automatiska
värmemotorn färdig.
En svensk vid namn Mårten Triewald,
som i början av 1700-talet vistades i Eng-
land, fick där tillfälle att närmare studera Newcomens maskin, varför han vid
återkomsten till Sverige 1726 erbjöd Dannemora bergslag att för en summa av 24 000 dir
kmt uppsätta en dylik »eld och luftmaskin» vid Norra Silvbergsgruvan. Anbudet antogs
och i mitten av 1728 kunde anläggningen (fig. 88) köras i gång. Maskinen visade sig
dock vara alldeles för svagt konstruerad, så att än den ena än den andra delen gick
sönder, och den gick ej någon gång mer än tre hela dygn i sträck. Då den dessutom krävde
ej mindre än c:a 60 m3 ved om dygnet för uppfordring av c:a 1 m3 vatten pr min. från
c:a 80 m försattes den ur drift redan i början av 1730-talet.
Den nästa »eld- och luftmaskinen» i Sverige uppsattes på Jernkontorets bekostnad i
Persberg, men ej heller där befanns den lämplig, varför den omkring 1800 försåldes till
Höganäs. För kolgruvornas länshållning uppköptes även samtidigt en ny maskin från
England, varest Newcomens maskin konstruktivt blivit betydligt förbättrad av Smeaton
omkring 1770. I princip förbättrades den av James Watt först 1763 samt därefter
1782. Den första förbättringen bestod däri att ångan ej kondenserades i själva cylindern,
utan i en särskild kondensor, varigenom de med cylinderns avkylning förbundna
förlusterna undvekos. Den andra bestod i att maskinen gjordes dubbeltverkande, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
