Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Länshållning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 218.
Mammutpump.
Liksom på andra områden har man även sökt minska på arbetskraften för
läns-hållningen, och detta har kunnat ske genom borttagandet av den ständiga
pumpvakt-ningen. För att man skall kunna göra detta vid en elektrisk pumpanläggning, fordras
att strömbrytaren automatiskt slår ifrån: vid kraftavbrott, vid för stor
strömförbrukning, och när pumpen släpper vatten. I ovannämnda pumpanläggning i Grängesberg
är detta utfört på följande sätt. Motorn är utrustad med automatisk oljeströmställare,
vilken är försedd med nollspänningsutlösning samt tvenne maximalreläer för
överströmmar. För det fall, att luft skulle inkomma i pumpen med resultat att den släpper, är
strömbrytaren försedd med minimalrelä, och slutligen finnes en flottöranordning, som
bryter nollspänningsströmkretsen och därmed motorströmmen, när bassängen är tom.
En på detta sätt utrustad anläggning kan lämnas utan tillsyn sedan den igångkörts,
men pumpen bör i så fall utgöras av en centrifugalpump. Det finnes
dock i vårt land en anläggning med kolvpumpar som ej ständigt
övervakas.
Anläggningen i Grängesberg är ej helt automatisk, utan
pumparna måste igångköras för hand, men det möter ej några större
svårigheter att även anordna en automatisk igångkörning. Härtill
kräves endast säkerhet för att pumpen är vattenfylld, när den köres
i gång, så att den ej får arbeta torr. Detta är å en anläggning i Förenta
staterna anordnat så, att pumpen, när vattenytan i bassängen stigit
till ett visst högsta läge, sättes i förbindelse med en luftpump, som
utsuger luften, så att vattnet stiger upp i pumphuset, och först när
all luft är utsugen sättes centrifugalpumpen i gång.
Utom dessa ovan beskrivna stationära pumpar erfordras även
sänkpumpar för vattenundanhållningen vid schaktsänkning samt för
länsning av vattenfyllda gruvor. I Sverige användes vid
schaktsänkningar de gamla träpumparna ända in på detta århundrade, och
detta emedan de voro driftsäkra, okänsliga för grusblandat vatten,
ej tappade sugen och även lätt kunde skyddas vid skjutningen. En
bidragande orsak var även det ringa vattenflödet, som oftast ej
uppgår till mer än 1—200 minutliter. De kräva dock ett mycket
stort utrymme i schaktet, och detta är en av anledningarna till att de på de senare
åren ersatts med kolvpumpar drivna med komprimerad luft. För de stora vattenflöden,
som kunna förekomma vid kolgruvor, erfordras pumpar med större kapacitet, och då
användas kolv- eller centrifugalpumpar konstruerade så, att de kräva ringa utrymme
i horisontal led, varför de senare hava vertikal axel.
Av de pumpar som med fördel kunna användas för länsning av vattenfyllda gruvor
må särskilt Mammutpumpen (fig. 218) framhållas. Denna består av ett stigrör, som är
nedsänkt i vattnet, och i vars nedre ända tryckluft insläppes genom ett munstycke.
Luften bildar blåsor, som stiga uppåt och undantränga vattnet, så att vikten pr
volymsenhet av luft- och vattenblandningen i röret blir mindre än motsvarande vattenvolym,
och då kommer vätskepelaren i röret att tryckas uppåt av den utanför varande
vattenpelaren i enlighet med lagen för kommunicerande kärl. Röret måste sålunda vara
nedsänkt i vattnet, och man har funnit att bästa verkningsgraden erhålles om
nedsänk-ningen uppgår till 50—60 % av rörets längd. Då denna pump saknar rörliga delar, är
den okänslig för sandblandat vatten, varför den, utom för länshållning, även användes för
uppfordring av avfallsslam från anrikningsverk. Dess ringa utsträckning i
horisontal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
