- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
250

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Länshållning, av B. G. Markman - Personbefordring, av B. G. Markman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.

att behållaren B i stället sättes i förbindelse med tryckledningen och behållaren A med
fria luften. Vattnet tryckes då av luften ut ur B, medan A fylles med vatten så att den
sjunker och åter omkastar sliden till utgångsläget. På detta sätt fyllas och tömmas
behållarna växelvis, så att en kontinuerlig vattenström erhålles i tryckledningen. I
detta system kan tryckluften ej arbeta med expansion, varför verkningsgraden blir låg,
men om man för vattenuppfordraren har en särskild kompressor, så att tryckluften, i
stället för att utsläppas i fria luften, ledes tillbaka till kompressorns sugventiler, blir
verkningsgraden betydligt förbättrad.

Fig. 220 visar en schematisk bild av en dylik anläggning. Överst till höger synes
kompressorcylindern, vars sug- resp, trycksida med tillhjälp av omkastningsventilen
vid sidan av cylindern kan omväxlande sättas i förbindelse med de nedtill belägna båda
cisternerna. Systemet arbetar på följande sätt: såsom ventilerna nu stå tryckes vattnet
i den vänstra cisternen upp i stigledningen, medan den högra cisternen fylles genom att
kompressorn suger luften från den senare cisternen och trycker in den i den förra. När
vattnet är uttryckt ur den vänstra cisternen samt den högra fyllts med vatten omkastas
ventilen, och kompressorn börjar då suga luften från den vänstra samt trycka in luften
i den högra, varigenom vattnet nu tryckes ut ur den högra cisternen, medan den vänstra
fylles. På detta sätt sker vattenuppfordringen omväxlande från de båda cisternerna.

Ventilens omkastning sker automatiskt sedan kompressorn gått ett visst reglerbart
antal slag. För att ersätta den luft som läcker ut från systemet finnes i sugledningen till
kompressorn en ventil, som öppnar i händelse det uppstår vakuum i denna. Detta system
har liksom Espings vattenuppjordrare den olägenheten, att cisternerna måste ligga lägre
än vattenytan i den bassäng, från vilken uppfordringen sker.

Personbefordring.

Av B. G. Markman.

Gruvans befaring skedde på 1500-talet på fyra olika sätt, vilka av Agricola
belysas med det i fig. 221 visade kopparsticket. Vi se där först och främst en stege
av samma konstruktion som fortfarande användes; dock voro de äldsta stegarna ej
byggda på detta sätt utan bestodo av en trästock, i vilken steg uthuggits (fig. 80).
Befaringen skedde även med tillhjälp av hand vinden, men därvid användes ej tunnan,
antagligen beroende på dennas vikt, utan den befarande satt å en genom en ögla å
hamp-linan instucken träpinne, eller ock klängde han sig fast vid linan (fig. 81). Vid mycket
donlägiga gruvor skedde nedfarten helt enkelt genom att arbetaren sittande åkte utför
samt reglerade farten med en lina, som omfattades med armen. Slutligen användes
även i berget uthuggna trappor. Den å figuren visade vägen, å vilken även en häst
ned-ledes, var enligt beskrivningen utbildad som en skruv samt försedd med låga trappsteg.

Under de följande tre århundradena skedde ej någon väsentlig förbättring i
anordningarna för befaringen, utan såsom synes å fig. 222 användes antingen stegar eller tunnor,
varvid arbetaren i senare fallet stod på tunnans kant. Gruvb ef aringen i tunnor ansågs
dock mycket farlig, vilket ej bör förvåna, när man tänker på de då använda linornas
beskaffenhet, varför arbetarna föredrogo att använda stegarna. Ett annat skäl mot
användandet av tunnorna var även att detta i hög grad hindrade berguppfordringen.

Med ökat djup å gruvorna blev det mycket betungande att ej på annat sätt än med
stegar kunna befara gruvan. Särskilt i gruvorna på Ober-Harz, som nått ett djup av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free