Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Metoder för brytning av bergmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METODER FÖR BRYTNING AV BERGMALMER.
283
Fig. 259. Norra dagbrottet i Grängesberg år 1904.
das med malmen eller förorsakar olycksfall. Å fig. 251 synes upptill till vänster huru
arbetet pågår i gråbergspallarna.
Fig. 257 återgiver pallbrytningen i de stora förekomsterna av järnspat (järnkarbonat)
på Erzberg i Steiermark, där huvudmalmlagret vid en vertikal höjd av 730 m har en
mäktighet av 160—200 m. Den försiggår, som synes, likaledes i pallar, av vilka finnas
ett sextiotal av 12—-15 m höjd, som på grund av bergsidans starka lutning alla måste
indrivas med ungefär samma
hastighet, då en pall som
kommer efter eljest skulle bli för
smal.
En stor del av
järnmalmerna i Lake Superiordistriktet
i Förenta staterna brytes i
dagbrott, men här förekomma
malmerna icke i berg och höga
kullar, utan man måste genast
arbeta sig ned under jordytan.
Så länge djupet ej är för stort
få tågsätten med
järnvägsvagnarna gå ända till bottnen av
dagbrottet på en bana, som
sänker sig ned antingen i spiral
utefter väggarna eller i en serie
sicksack-spår i en största lutning
av 5 på 100, för att i pallarna
lastas med hjälp av ångskopor,
fig. 258. Huvudproblemet vid
denna brytning är lastningens
och transporternas riktiga
anordnande. Vid ståltrustens
gruvor användas ångskopor, som
rymma 3—-7.5 kubikmeter och
avleverera en dylik skoplast en
gång i minuten till
järnvägs
vagnar, som rymma upp till 23 kubikmeter. Varje vagn lastas sålunda på ett fåtal
minuter, vadan det ligger stor vikt på att lastade vagnar bortföras och nya tillföras
i en oavbruten ström. Pallarna äro vid ifrågavarande gruvor 7 å 10 m höga. På grund
av malmens lösa natur använder man sig mest av svartkrut eller andra svaga
sprängämnen vid sprängningen, 50—100 kg i varje hål, som placeras 6 å 7 m från varandra.
Vid större djup, eller där förhållandena i övrigt ej medgiva malmens direkta
ut-lastning, utsprängas schakt i sidoberget, från vilka orter indrivas till de olika pallarna.
På så sätt hava många dagbrott i Sverige blivit anordnade, t. ex. vid Grängesberg,
Gällivare, Tuolluvaara, Riddarhyttan, Nyberget, Stråssa m. fl. ställen. Vid det förstnämnda
gruvfältet kunde till en början järnvägen ledas in i dagbrottet på en nivå, som låg 40 m
under malmfyndighetens högsta punkt. Ända till 1896 var brytningen ordnad på detta
billiga sätt, sedan måste schakt avsänkas och malmen uppfordras i dessa. Fig. 259 visar
en bild från Grängesberg under den sistnämnda perioden år 1904. Uppfordringsschaktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
