Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Metoder för brytning av bergmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METODER FÖR BRYTNING AV BERGMALMER.
285
Fig. 261. Dagbrytning med tappscbakt.
Fig. 262. Förhistorisk gruvbrytning i Mitterberg,
Österrike. Efter Andrée.
av förekomsten, utvidgade
man det smala rummet
genom arbete i väggar, tak
och sula, ända tills det blev
så stort, att det hotade rasa
och måste övergivas.
Malmen blev på så sätt billig,
men blott under en
jämförelsevis kort period, ty
stora, förödande ras blevo
vanligen följden av denna
brist på metod, och stora
kostnader måste nedläggas
på rasbergets uppfordring
och gruvans återställande i sådant skick, att den kunde arbetas, såvida man ej
föredrog att övergiva densamma.
Den vanligaste brytningsmetoden med öppna rum är palTbrytningen i öppna rum,
varvid till stöd för väggarna kvarlämnas större eller mindre partier av fyndigheten, som
dels få namn av pelare, då fyndigheten har flack stupning och stöden bliva mer eller
mindre lodräta, fig. 263, samt dels kallas band, när fyndigheten har en mera lodrät
ställning, så att stöden bliva närmelsevis horisontala. Såsom fig. 264 angiver inledes
pall-brytningen genom att, sedan eventuellt
täckande, lösa jordlager blivit
genomgångna medelst ett timrat eller murat
schakt l, denna schaktsänkning
fort-sättes genom berggrunden till ett visst
djup under det närmast jordtäckningen
ofta förekommande s. k. rosberget, d. v.s.
det av släppor eller remnor
genomdragna översta partiet av fasta berget.
Sedan anlägges en s. k. fältort, a och o,
efter malmens längdriktning, och under
fortsatt sänkning av schaktet A uttages
malmen från ortens sula eller botten
nedåt medelst pall b om 8—20 m höjd.
När sedan pallen blivit utsprängd
tillräckligt långt i fält, d. v. s. i
längdriktningen, påbörjas från schaktet en ny
pall o. s. v. Samtidigt som dessa
ort-och pallarbeten fortgå, kvarlämnas band
och bergfästen c där så är behövligt till
stöd för gruvans väggar. Ibland kan
det bliva nödvändigt att utefter större
delen av gruvans längd kvarsätta ett
band n, som då får namn av botten.
Man söker att om möjligt kvarsätta
band och bottnar i smala eller fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
