Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK BEHANDLING. ANRIKNINGSMETODER.
403
Fig. 385. Härdars
verkningssätt.
Fig. 386. Sophärd.
kornen utsättas för påverkan av ett tunt skikt av strömmande vatten, fig. 385. I ett
dylikt vattenskikt är strömningshastigheten minst nedtill på grund av friktionen mot
underlaget, tilltar sedan uppåt och är störst vid skiktets yta, såsom pilarna v antyda.
Om nu ett mineralkorn a med stor specifik vikt och liten diameter samtidigt med ett
annat korn b med mindre specifik vikt och större diameter utsättas för
vattenströmmens inverkan, är det tydligt, att det mindre kornet påverkas av mindre
vattenhastighet än det större. Det senare bortföres därför med större hastighet än det förra,
och det är givetvis också möjligt att t. ex. genom lämpligt val av lutning hos
underlaget avpassa vattnets rörelsehastighet så, att det mindre
kornets friktion mot underlaget är tillräckligt stor att kunna
motverka den tendens till rörelse, det erhåller genom
vattenströmmens tryck, så att kornet blir kvarliggande. Om de
korn, som anbringas i ett sådant vattenskikt, förut äro
sorterade, så att således alla korn äro samfallande, d. v. s.
alla korn med stor specifik vikt hava mindre diameter än de med liten specifik vikt,
så kan en uppdelning efter specifik vikt tydligen äga rum vid behandlingen å härd, d. v. s.
en separation eller anrikning kan genomföras.
En mycket gammal, efter denna princip arbetande apparat är sophärden, fig. 386.
Pulpen får under en tidsperiod ur röret W rinna över härden, varvid den utbredes
likformigt över härdytan medelst en särskild anordning St. Härden H, som består av en
botten av trä, b, med uppstående sidokanter, belägges därvid av ett tunt skikt av de
specifikt tyngre, små kornen, medan de lättare
och större spolas ned i rännan g. Härdlutningen
och pulpens påmathingshastighet måste givetvis
vara avpassade så, att ej de specifikt tunga
malmkorn, man vill frånskilja, spolas ned från
härden. När ett lagom kornskikt avsatt sig på
denna avbrytes pulptilledningen och rent vatten
påledes i stället, under det att skiktet
genomarbetas med risknippor, varigenom, om däri
avsatt sig korn av olika beskaffenhet, de specifikt
lättare av dessa spolas med och kunna uppsamlas
för sig. Slutligen nedsopas även de tyngsta
mineralkornen i en särskild behållare, varefter å
den tomma härden samma arbete kan börjas på nytt. Arbetet blir sålunda icke
kontinuerligt och härden fordrar mycken mänsklig arbetskraft för sin betjäning, vilka båda
omständigheter i förening med det ofta mindre tillfredsställande utfallet av separationen
medfört, att dessa apparater numera kommit ur bruk. Vissa automatiskt verkande
utbild-ningsformer av dem, t. ex. den cornwallska stamhärden, torde dock fortfarande användas.
En viss förbättring i konstruktionen ernåddes, när själva härd plattan gjordes rörlig,
upphängd i kedjor, och meddelades kontinuerliga, häftiga men korta stötar i
längdriktningen, varigenom separationen på dessa s. k. stöthärdar underlättades.
De s. k. rundhärdarna likna i sitt arbetssätt i viss mån sophärdarna, men arbeta i
motsats till dessa kontinuerligt. Fig. 387 visar utseendet i plan och profil av den s. k.
Linkenbachs slamrundhärd, avsedd för bearbetning av mycket finkornigt gods. Härden
är fast, vanligen gjord av betong, och bildar en mycket trubbig kon a av upp till 10 m
basdiameter. Den omgives av en fast ränna, q, som genom tvenne väggar är uppdelad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
