Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
ett slags bergoljederivat, kallat solventnafta, kresol, natronvattenglas och
natriumsul-fidlösning. Rågodset, som delvis är oxiderat, så att det är svårt att flotera, håller 4—5 %
bly, sligen 40 % och avfallet 1—1.5 %. Vid blyglansförande malmer, som äro mycket
lättfloterade, kan man, om de äro färska och kornen således ej oxiderade, i allmänhet
erhålla betydligt bättre resultat, särskilt om finkrossningen ej är driven så långt som i
detta exempel.
Av vad ovan sagts om den växlande floterbarheten hos floterbara mineral
sinsemellan kan man tänka sig möjligheten, att om flera olika sådana mineral förekomma
tillsammans, åtföljda av icke eller blott med svårighet floterbar gångart, man skulle
kunna leda processen så, att man även finge de floterbara mineralen skilda åt. Detta
med hänsyn till beskaffenheten av i naturen förekommande malmer synnerligen viktiga
problem har på de senare åren tilldragit sig stor uppmärksamhet och har i många fall
också kunnat givas en elegant lösning.
Man brukar kalla ett dylikt förfarande för differentialflotation, emedan man därvid
differentierar eller skiljer de olika malmmineralen åt. De hjälpmedel man härvid har
till sitt förfogande äro dels en svag röstning av det färdigkrossade rågodset, varvid ytan
av vissa men ej alla mineral oxideras, så att mineralen bli svårfloterade, dels tillsats av
vissa ämnen till pulpen och dels lämplig reglering av flotationens genomförande. Av
dessa har röstningen f. n. knappast någon praktisk betydelse, men däremot har
användandet av tillsatsmedel givit goda resultat. Så t. ex. ökar en tillsats av kopparsulfat i
pulpen floterbarheten hos zinkblände, samtidigt som den minskar den hos svavelkis.
Dikromatsalt förstöra floterbarheten hos blyglans och svavelkis, så att zinkblände och
kopparkis mot vad vanligen är fallet kunna floteras lättare än dessa. Svavelsyrlighet
i pulpen gör å andra sidan zinkblände mycket svårfloterbart.
Om mineralen ligga långt ifrån varandra i fråga om floterbarhet, kan
differentialflotation åstadkommas utan tillsats av sådana differentierande ämnen genom noggrann
reglering av vissa faktorer, t. ex. pulpens halt av fasta partiklar, dess temperatur, dess
halt av syra eller bas, kvantiteten använd olja och tillsatsmedel, godsets
finmalnings-grad, flotationshastigheten o. s. v. I regel äro flotationsförfarandena mycket känsliga
för ändringar i kvantiteten av använda flotationsmedel. En viss bestämd mängd lämnar
vanligen det bästa utbytet som sjunker vare sig den ökas eller minskas.
Som exempel på differentialflotation av en komplex malm kan tagas förfarandet vid
Timber Butte i Montana i U. S. A. Malmen består av blyglans, zinkblände, svavelkis,
kvarts, fältspat och glimmer, och håller 4 % bly, 7 % zink och 5% järn. Godset
fin-males, så att 88 % ligger under 0.14 mm kornstorlek. Blyglansen floteras först med
hjälp av natriumkarbonat, natriumcyanid, zinksulfat och kreosot, vilka ämnen tillsättas
vid finmalningen i kulkvarnen. Genom upprepad flotering erhålles blyslig med 56 %
bly, 14 % zink och 5 % järn. Avfallspulpen efter blyflotationen försättes med
kopparsulfat, natriumhydrat, trätjärolja och kreosot. Den så framställda zinksligen håller 2 %
bly, 53% zink och 4% järn samt avfallet blott spår av bly, 0.4% zink och 5.5% järn.
Vid en annan malm i Nordamerika med liknande sammansättning använder man vid
blyglansens uttagande soda, tiocarbanilid, cyannatrium och zinksulfat, floterar därefter
bländet med kopparsulfat, tiocarbanilid, ortotoluidin och soda, samt svavelkisen med
natriumxantat.
Flotationen, som ju fick sin första användning i stor skala vid anrikningen av
zinkmalm i Australien, började användas i Förenta staterna år 1912. Detta land har
sedermera hela tiden varit föregångare på området, och flotationen har där fått en
häpnads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
