Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENINDUSTRIEN. STENINDUSTRIELLT ANVÄNDA BERGARTER.
463
torde härtill nog i sin mån arbetets hälsofarliga natur hava bidragit, ty Orsafolket var i
hög grad utsatt för tuberkulosens härjningar, på grund av att det fina kvartsdammet
är synnerligen skadligt för lungorna.
År 1902 gjordes ett försök att väcka Orsa stenindustri till nytt liv, i det man anlade
ett mekaniskt stenhuggeri för att med maskiner i större skala tillverka ej blott slip- och
kvarnstenar utan även fasadsten, lister och portaler m. m. Materialet kom till
användning bl. a. i bankhuset Arsenalsgatan 8 och Mälarebankens hus vid Skeppsbron i
Stockholm m. fl. ställen, men tillverkningen är numera nedlagd.
övedssandstenen (23 fig. 451) är ganska finkornig och har en vacker, varmt rödgul
färgton. Den är ett synnerligen gott byggnadsmaterial och lämpar sig väl för
uthugg-ning av finare ornament, vilket allt jämte en rationell anordning av driften haft till
följd, att den tillgodogjorts i ganska stor utsträckning, om också brytningen, som skedde
i underjordiska rum, numera är nedlagd. Bland därav utförda byggnader kunna nämnas
de båda bankhusen i korsningen mellan Freds- och Drottninggatorna i Stockholm, Scanias
hus vid Stortorget i Malmö, Grand Hotel i Lund, Norrköpings enskilda banks hus i
Norrköping m. fl. Lunds domkyrka är uppförd på 800-talet av sandsten från Hör, som även
kom till användning vid dess reparation på 1800-talet.
Bur g sviks- eller Gotlandssandstenen (26 fig. 451) är ljusgrå till färgen och lämpar
sig utomordentligt väl för huggning av finare skulpturer. Dess tillgodogörande har
mycket gamla anor, ty redan under stenåldern använde man brynen av densamma,
och när under Medeltiden kyrkobyggandet på Gotland pågick som livligast, lämnade den
materialet till ännu synnerligen väl bibehållna pelare, portaler, dopfuntar m. m. Även
som enklare byggnadssten kom den givetvis till användning både vid kyrko- och
gårds-byggnader, ehuru vid dessa kalkstenen var det mest använda materialet. En ingalunda
obetydlig export av därav tillverkade föremål, t. ex. dopfuntar, förekom också ända
tills Valdemar Atterdag vid mitten av 1300-talet gav den gotländska handeln ett
dråpslag, varifrån den sedan ej repat sig. Under 1700-talet skeppades ganska mycket
Burgs-vikssandsten på Stockholm; så t. ex. äro i Kungl. slottet fönsterinfattningarna m. m.
tillverkade därav. F. n. bedrives brytningen i regel föga rationellt, och stenen skeppas
vanligen som råblock till stenhuggerifirmor på andra platser. Slipstenar och brynen
tillverkas dock fortfarande, och sedan mycket lång tid tillbaka i ganska stor omfattning.
Sandstenen, varav finnas snart sagt outtömliga tillgångar, ligger lätt tillgänglig i s. k.
bänkar, d. v. s. i det närmaste horisontala lager, och uppbrytes i grunda gropar, som
på ortens språk kallas käulor (kulor).
Sandstenens användning utomlands är i stort sett densamma som i Sverige; den
utgör sålunda en av de viktigaste byggnadsstenarna och är därjämte det kanske
förnämsta råmaterialet för kvarn- och slipstenar. I Tyskland, där den brytes flerstädes i
Schlesien, Sachsen, Thüringen, Braunschweig o. s. v., äro utom många av riddarborgarna
vid Rhen, Neckar och Main även t. ex. domkyrkorna i Köln, Ulm, Speyer och Freiburg
byggda därav, för att icke nämna många andra förnämliga katedraler, såsom den i
Strass-burg. De skotska sandstenarna äro ofta av mycket god beskaffenhet. Vissa
sandstens-sorter lämpa sig utmärkt för ornamenthuggning.’
Kalksten. Kalksten består av kalciumkarbonat, ehuru ibland i den dolomitiska
kalkstenen ingå avsevärda mängder magnesiumkarbonat, nämligen upp till 45.7 % i ren
dolomit. Dessutom förekomma ofta smärre halter av järn-, mangan- och
aluminiumföreningar, varjämte kvarts och andra ämnen kunna förekomma i större eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
