Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Koksmasugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV TACKJÄRN. KOKSMASUGNAR
589
Fig. 593. Cowperapparat.
en början stora svårigheter, beroende därpå, att det var mycket svårt att rengöra
tegelstaplarna från det sot och den mull, som åtföljde masugnsgasen. År 1867 konstruerade
Thomas Whitwell den regenerativa varmapparat (fig. 592), som uppkallats efter
honom och som i berörda hänseende visade sig lämpligare än Cowpers apparater.
Liksom dessa hade Whitwells varmapparat cylindrisk form, men var inuti
försedd med en mängd höga och breda men trånga kanaler, i vilka gaserna fingo passera
flera gånger upp och ned, innan de komma fram till skorstensöppningen. Under det att
de varma gaserna passerade genom
apparaten, upptogs värme av de murade
mellanväggarna mellan kanalerna,
vilket värme sedan avlämnades till
bläs-tern, då denna efter omkastning av
ventilerna fick i motsatt riktning mot gasen
strömma genom apparaten. Genom
öppningar i valven ovan kanalerna kan
sotningen lätt företagas. Ytan av de
värmeupptagande mellanväggarna i
Whitwells apparat var emellertid liten
jämförd med ytan av tegelstaplarna
i Cowperapparaten, varför det
fordrades flera Whitwellapparater för att
ersätta en Cowperapparat. Whitwells
apparat vann dock en tämligen utbredd
användning.
Nyare Cowperapparater.
Mot slutet av 1870-talet började man
övergå till Cowperapparater av
förbättrad typ, där förbränningsschaktet
förlagts till ena sidan av apparaten,
varigenom bl. a. vunnits, att detta blivit
lättare tillgängligt. Nedtill i dessa
apparater anordnades stora
sotsam-lingskanaler, och staplingen utfördes
så, att vertikala kanaler bildades efter
hela stapelns höjd. Fig. 593 visar en
sådan förbättrad Cowperapparat. Masugnsgasen inkommer i kanalen a, passerar genom
ventilen b och röret c in i förbränningsschaktet e. Den för förbränningen nödiga luften
inkommer genom ventilen d. Förbränningsgaserna gå upp genom schaktet e, vända
och passera genom tegelstapeln ned i bottenkanalerna och ut genom ventilen / till
skorstenskanalen g. När apparaten är tillräckligt uppvärmd, stängas ventilerna f och b
samt öppnas ventilerna i och k, varefter kallbläster, som införes genom ventilen i, ledes
genom apparaten i motsatt riktning mot gaserna och ut genom ventilen k.
Många olika regenerativa varmapparater hava sedan konstruerats, men alla kunna
hänföras till den ena eller andra av de två ovan beskrivna typerna. Den vanligaste
förebilden har dock varit Cowperapparaten. Under det att de första Cowperapparaterna
endast voro c:a 6 meter höga, förekomma numera sådana med en höjd av c:a 40 meter.
Till varje masugn brukar man vanligtvis använda tre varmapparater, varav antingen 2
st. stå på värmning och den tredje uppvärmer blästern, eller också 2 st. arbeta omväx-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
