Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Koksmasugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMSTÄLLNING AV TACKJÄRN. KOKSMASUGNAR. 591
sotsäck för en träkolsmasugn. Sotsäckarnas effektivitet är emellertid mycket ringa;,
också erhöll man, då man började att kraftigt öka koksmasugnarnas produktion, ej en
tillfredsställande rening av gasen. Vilken betydelse gasreningen har inses lätt, då man
betänker, att stofthalten i gasen vid en koksmasugn kan uppgå till 15 gr pr m3 gas.
För en koksmasugn, som pr dygn tillverkar 300 ton tackjärn, betyder detta, att pr dygn
c:a 20 ton av beskickningen följer med gasen ut i ledningarna. Detta stoft, som
huvudsakligen består av koks och malm, brukar man brikettera och åter uppsätta på masugnen.
För att erhålla en bättre rening av gasen började man i England på 1880-talet övergå
till rening på våta vägen. En enkel gastvättanordning erhöll man genom att upptill i ett
vertikalt gasrör inleda vatten, som genom et b antal i en plåt upptagna fina hål fick i
form av ett sakta regn sila ned genom gasmassan, medtagande sot och mull. Vatten och
stoft samlades nedtill i ett vattenlås, varifrån de sedan avleddes. Ännu bättre rening
erhölls genom användning av s. k. skrubber. En dylik består av ett torn, fyllt med ett
spjälverk av trä, genom vilket gasen passerar uppåt, mötande en riklig mängd vatten,
som införts genom strilrör upptill i skrubbern och som sakta nedrisslar över spjälverket.
När man började använda masugnsgasen i gasmaskiner, visade det sig emellertid,
att denna rening, som lämnade kvar i gasen en stofthalt av från 0.1 till 0.5 gr pr m3, ej
var tillräckligt effektiv. Man sökte då först åstadkomma en bättre rening genom att
låta gasen passera olika slags filtra, bestående av koks, hyvelspån, träull etc., men dessa
försök misslyckades, ty antingen stoppade filtrermassan upp, eller också tog sig gasén
särskilda vägar och bortgick orenad.
Är 1899 byggde Ed. Teisen den första roterande gasreningsapparaten. Sedan hava
också vanliga större ventilatorer med en vinghjulsdiameter av 1.5 m. med fördel kommit
till användning vid gasrening. I dessa roterande apparater äger reningen rum på så sätt,
att de medelst insprutning av finfördelat vatten anfuktade stoftpartiklarna genom
centri-fugalkraftens inverkan utdrivas ur gasmassan. När gasen lämnar dessa apparater, medelst
vilka en renhetsgrad av 0.02 gr pr m3 gas kan erhållas, måste den först torkas i en
vatten-avskiljare, innan den är lämplig för användning i gasmaskiner. Olägenheterna med denna
reningsmetod äro, att kraftbehovet är stort och vattenförbrukningen hög.
Man har numera övergivit de roterande gasreningsapparaterna och i stället återgått
till rening på torra vägen med användning av en ny sorts filter av bomull. Det är härvid
av stor vikt, att gasens temperatur före inträdet i filtrerapparaten är den riktiga, så att
varken en uttorkning av filtret genom för hög temperatur eller en förtätning av filtret
på grund av medföljande fuktighet och därav förorsakad slambildning får äga rum. En
lämplig temperatur på gasen är 50° till 90°. I reningsapparater med bomullsfiltra kan
man nedbringa gasens stofthalt till några milligram pr m3 gas.
På senare tid har man även försökt åstadkomma rening av gasen på elektrisk väg.
Förslag härtill framlades redan år 1884 av engelsmannen Oliver Lodge, men någon
praktisk användning har metoden ej fått, förr än amerikanen F. G. Cottrell år 1906
påbörjade sina mycket uppmärksammade försök att medelst högspänd elektrisk ström
åvägabringa en långt gående rening av gaser i allmänhet. Försöken hava visat, att
metoden är användbar, och flera anläggningar av detta slag hava utförts för olika ändamål.
Den effektivare gasreningen medför, oavsett dess betydelse för gasmaskinstekniken,
även andra fördelar. Sålunda behöver sotning av varmapparaterna mera sällan
förekomma, och dessa kunna för erhållande av samma blästertemperatur byggas mindre och
billigare. Den torkade gasen giver även vid förbränningen en intensivare hetta, och
gas-ledningsrören kunna göras klenare, medförande förbilligande av anläggningskostnaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
