Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Framställning av tackjärn - Elektriska masugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
ugnens botten G, som utgjordes av en instampad kolmassa, fick tjänstgöra som den andra
elektroden. Ena ledningen från transformatorn kopplades till bottenplattan H, som till
ernående av bättre kontakt med elektroden G var försedd med ett antal i elektroden G
inskjutande järntenar I. Den övre elektroden G var infattad i hållaren AB, som i sin
tur var upphängd i en kätting, vilken tjänstgjorde vid höjandet resp, sänkandet av
elektroden.
Försöken, att i denna ugn elektriskt framställa tackjärn, utföllo ej tillfredsställande;
ugnstypen, som mycket påminner om Siemens’ vertikala elektriska ugn (se fig. 664),
är dock av intresse därför, att den kommit till användning för andra ändamål.
De till denna tidpunkt framkomna ugnskonstruktionerna hava haft sin egentliga
betydelse därigenom, att de klarlagt vissa spörsmål, som förut varit svävande och dunkla;
någon tillfredsställande lösning av problemet har icke genom dem erhållits. Visserligen
har man kunnat framställa tackjärn, men detta har varit av ojämn beskaffenhet;
driftstörningar av olika anledningar hava allt för ofta förekommit och ekonomien lämnat
mycket övrigt att önska. Så betydelsefulla de nämnda ugnskonstruktionerna än i andra
avseenden varit, hava de alltså ej visat sig motsvara de förväntningar, som ställts på
desamma.
Elektrometalls ugnar. Det är först genom i Sverige utförda försök, som
det svåra problemet att framställa järn med tillhjälp av elektrisk energi fått en
lycklig lösning, och detta genom ingenjörerna E. A. Grönwall, A. R. Lindblad och O.
Stålhane, vilka år 1906 framkommo med förslag rörande framställning av tackjärn i
elektrisk schaktugn. Deras patenter övertogos av Aktiebolaget Elektrometall, som
år 1907 lät uppföra en försöksugn, vilken, såsom synes av fig. 601, var försedd med ett
nedåt sig vidgande schakt samt hade elektroderna placerade i bottnen. Karakteristiskt
för denna första försöksugn är, att den icke utrustats med kolelektroder, utan att smält
tackjärn fått tjänstgöra som elektroder, en idé, som ursprungligen framförts av dr
Gustaf de Laval. Ugnen var försedd med blästerformor såsom vid en vanlig
bläster-masugn, och det var meningen, att den skulle startas med bläster för att sedan, när
tillräckligt stor kvantitet tackjärn samlat sig nedtill i masugnen, drivas på elektrisk väg.
Elektroderna utgjordes av smält järn, som samlats i de parallella kanalerna A och B.
Dessa kanaler sträckte sig utanför ugnen och utmynnade i tvenne mindre behållare CochD,
vilkas botten och väggar utgjordes av kol, genom vilket strömtillförseln till elektroderna
ägde rum. Inuti ugnen passerade strömmen från den ena elektroden till den andra genom
beskickningen och slaggen. Försöken med denna ugn utföllo dock ej gynnsamt,
beroende bland annat därpå, att kortslutning lätt kunde inträffa.
Även en annan försöksugn, grundad på samma princip, men med delvis förändrade
anordningar, visade sig ej heller ändamålsenlig, varför järnelektroderna övergåvos och
försök i stället anställdes med kolelektroder.
Nu uppfördes ännu en försöksugn (fig. 602), vilken försågs med tre grafitelektroder,
nämligen en bottenelektrod och två sidoelektroder, vilka senare anbragtes direkt i
pipmuren. Ugnen gick ganska bra, men det var svårt att få murverket omkring
sidoelek-troderna att stoppa.
Man övergick då till den ugnstyp (fig. 603), som sedermera i utarbetad och
förbättrad form skulle visa sig fylla de förhoppningar, som knutits till densamma. Ugnens
smältrum H var här relativt stort, under det att schaktet S hade förhållandevis liten
diameter. Elektroderna, som voro tre till antalet, infördes genom det smältrummet
täckande valvet. Beskickningen sjunker från schaktet ned i smältrummet, där den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
