Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Välljärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRS TA EIHANDL^G.
hettan framför forman, där den hastigt fick nedsmälta. Den härvid erhållna smältan, som
bestod av mjukt järn, tilljämnades så gott sig göra lät och uttogs ur härden samt fördes
till hammaren, där den hopslogs och i och för den senare uträckningen uppdelades i
vanligen tvenne lika delar. Tillverkningen i en härd utgjorde c:a 500 kg pr dygn, avbrännan
uppgick till 18 a 25 % och kolförbrukningen till 55 å 75 hl pr ton. Ju mindre smältorna
gjordes, desto bättre blev kvaliteten; dock ökades kolåtgången i proportion härtill.
Arbetspersonalen vid en tyskhärd uppgick till tre man, smältaren, smältardrängen
och smeden. Smältaren och smeden bytte om, så att de tillverkade och utsmidde
varannan smälta.
Kallfärskning. Utom det ovan beskrivna tysksmidet kommo även flera
andra, från detta mer eller mindre avvikande färskningsmetoder till användning. En
sådan var den s. k. kaüfärskningen, enligt vilken man nedsmälte tackjärnet i härd utan
att därvid någon nämnvärd färskning ägde rum. Det smälta järnet samlade sig på
härdbottnen i flytande tillstånd, varför det ej kunde brytas utan att först avkylas. Metodens
utförande skilde sig från det vanliga tysksmidet därigenom, att blästern ej hölls så
kraftig, att slaggen ovanpå järnbadet bortrakades, och att järnet avkyldes genom att
vatten påhälldes. Då järnet efter en tid av 10 minuter till en halvtimme stelnat, kunde
man börja med brytningen, varvid hela massan bröts upp, vändes, så att undersidan kom
upp, samt lämnades att under tillsats av kvarts långsamt smälta. Under denna andra
nedsmältning skedde en kraftig färskning. Arbetet var för smältaren ganska lindrigt,
då han varken under nedsmältningen eller färskningen behövde arbeta i härden, men en
stor avbränna och avsevärd kolåtgång gjorde förfarandet oekonomiskt.
Tysksmidet i Sverige. Till Sverige överfördes tysksmidet av tyska
smeder, som på en av Gustaf II Adolf år 1627 utfärdad inbjudan överflyttade till de
svenska bergslagerna. Så småningom kom denna färskningsmetod att uttränga det
gamla osmundsmidet och var under c:a 200 års tid jämte det nedan beskrivna
vallon-smidet den metod, efter vilken den ojämförligt största delen av allt svenskt smidesjärn
framställdes.
Det sätt, varpå färskningen bedrevs i Sverige under 16- och 1700-talen, framgår av
C. Rinmans beskrivning i hans »Handbok i den grövre järn- och stålförädlingen». Man
använde sålunda som utgångsmaterial ett något nödsatt, ljusgrått tackjärn, gjutet i
platta tackor eller galtar om 8 a 15 lispunds vikt (c:a 60 å 110 kg). Av detta nedsmältes
13 å 20 lisp. (c:a 100 å 150 kg) i en öppen men ganska djup härd, som var försedd med
endast en forma, och i vilken man på bottnen hade kvar färskslagg från föregående
smälta. Under det tackjärnets nedsmältning ägde rum, vällde smeden i focus framför
forman de från föregående smälta erhållna smältstyckena, vilka han beströdde med
sand och, allt efter som de kommo upp i vällhetta, uträckte. Då allt välljärnet var
uträckt, hade vanligen det uppsatta tackjärnet smält samt låg som en grötliknande massa
på härdbottnens slagglager. Det omblandades nu noga med slaggen genom brytning
med spett eller med »en lämplig skyffel», varvid smeden, om han kände några färskor
på härdbottnen, uttog dessa, avkylde dem med vatten samt lade dem på kolen mitt över
focus, där de bragtes att ånyo nedsmälta. Spettningsarbetet vidtog därpå, varvid man
började brytningen i massan närmast forman för att, allt efter som hettan spred sig,
bryta på allt längre avstånd från forman. Från ett att börja med långsamt
brytnings-tempo övergick man efter hand till ett allt raskare och kraftigare, så att till sist genom
den sig nu häftigt utvecklande koloxidgasen hela massan kom i kok. Korn av mjukt
smidesjärn började nu utskiljas ur den kokande blandningen av slagg och tackjärn. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
