Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Välljärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Allt efter behov påfylldes kol i mitten av härden, under det att man för att hålla
elden koncentrerad och hindra den från att spridas över hela härden efter sidorna
avkylde kollagret med vatten eller fuktig kolstybb. Medan avsmältningen från gösen ägde
rum, pågick samtidigt brytning av det på härdbottnen samlade smältgodset. Allt
eftersom färskningen fortskred, påskyndades smältningen av tackjärnet genom ökning av
blästern samt genom frammakning av gösen, till dess att 25 å 35 kg tackjärn avsmält,
vilket ansågs vara en lämplig vikt för smältan. I vissa trakter förekom det dock, att
smältan ej gjordes tyngre än 20 kg. Smältningen avbröts genom att gösen upplyftes 150
å 200 mm. Den färdiga smältan uppbröts nu från bottnen samt uttogs ur härden. Sedan
denna rengjorts fylldes den ånyo med kol, blästern pådrogs, och tackjärnsgösen
nedsänktes åter för avsmältning till nästa smälta, vilken, då gösen nu var varm, kunde
färdigställas på kortare tid. Under ett skift, som varade i sex timmar, tillverkades 8 å 10
smältor.
Den från färskhärden kommande smältan hopslogs först under en hammare samt
välldes sedan i och för vidare uträckning i en särskild s. k. räckhärd, en öppen härd c:a
600 mm i fyrkant. Det kunde vid vällningen icke undvikas, att en viss del av
smältstyckenas yttre partier smälte ned. Detta avsmälta järn, som brukade uppgå till c:a
10 % av produktionen, samlade sig på härdbottnen samt fyllde så småningom härden,
varför det var fjärde till sjätte timme måste brytas upp och uttagas ur denna. Det
ut-smiddes liksom det egentliga färskjärnet till stänger, men som det var ojämnare och ej
ansågs vara så rent som detta, sorterades det för sig.
Produktionen utgjorde pr ugn och dygn 1 000 å 1 250 kg grövre stångjärn;
kolåtgången var c:a 65 hl pr ton smältstycken samt avbrännan upp till 25 %.
Vallonsmidet i Sverige. När vallonsmidet infördes i Sverige är ej med
säkerhet känt, möjligen skedde detta redan under Carl IX:s tid, då flera valloner
in-kommo i landet och innehade hyttor och smedjor. I allmänhet tillskriver man dock den
av Gustaf II Adolf inkallade vallonen Louis de Geer förtjänsten av att hava infört
vallonmetoden i vårt land. De Geer införskrev nämligen, mellan åren 1643 och 1650,
från Flandern ett stort antal valloner, vilka såsom masmästare, smältare och smeder
placerades vid de av honom innehavda bruken för att där förbättra järntillverkningen
och införa nya metoder. Bland dessa bruk kunna särskilt nämnas de i Uppland belägna
Österby, Gimo och Leufsta, därför att vid dessa bruk vallonmetoden bibehållit sig ända
till våra dagar och fortfarande där tillämpas, liksom vid ett fåtal andra svenska bruk.
Att denna färskningsmetod kunnat bibehålla sig i vårt land, under det att den
övergivits annorstädes, beror därpå, att till dess förfogande står det yppersta tackjärn,
framställt av den världsberömda Dannemor? malmen, vilket vid färskning i vallonhärd lämnar
ett smidesjärn av så utomordentlig beskaffenhet, att det för vissa ändamål icke har
kunnat överträffas. Att vallonjärnet ställer sig mycket dyrt — dyrast av i Sverige
framställda råjärnssorter — är av denna orsak av underordnad betydelse.
Den användning, som det svenska vallonjärnet på senare tider fått, är emellertid
helt annan än den, vartill det ursprungligen var avsett. Under det att vallonmetoden
förr gick ut på tillverkning av ett gott stångjärn, användbart till diverse smidesarbeten,
tillämpas den i våra dagar allenast för framställandet av ett halvfabrikat, som genom
senare omsmältning skall omvandlas till stål. På grund av sin renhet och sina i övrigt
utmärkta egenskaper är nämligen vallon järnet särskilt lämpligt som utgångsmaterial
vid stålberedning; ja det degelstål, som tillverkas därav, räknas som världens finaste
stål. Svenskt vallonjärn har i stor utsträckning kommit till användning vid
ståltillverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
