Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Indirekt framställning av smidbart järn - Götjärnsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
söksdriften kar chargevikten vid fast insats uppgått till 40 å 50 kg och vid flytande
insats till c:a 100 kg.
I Amerika har Ajax-Northrups högfrekvensugn, som är utrustad
med grafitdegel, fått en ganska stor användning, huvudsakligen dock för andra ändamål
än ståltillverkning, och utförts i storlekar upp till 100 a 150 kW.
Ett flertal uppfinnare hava på olika vägar sökt åstadkomma en förbättring av den
ugnstyp, som representeras av Héroults elektriska stålugn, men någon ny ugn av
betydelse har dock icke framkommit såsom följd av dessa strävanden. Här må i detta
sammanhang endast omnämnas K e 11 e r s serie-ljusbågeugn, R u t h e
n-burgs ugn med flyttbar härd och Cutts elektro-bessemerugn. Den
sistnämnda ugnen, som utgjorde en kombination av en bessemerkonverter och en
elektrisk ugn, var avsedd för raffinering av bessemerstål med hjälp av i ugnen alstrade
elektriska ljusbågar. Konstruktionen går ut på åstadkommandet av en besparing i såväl
arbete som värme genom att stålet
i och för raffineringen ej skulle
behöva överflyttas från konverten till
en annan ugn.
Bland de ugnstyper, som
konstruerats i anslutning till Girods ugn
eller utgöra en kombination av denna
med Héroults ugn, hava flera vunnit
stort beaktande. Hit höra
Nathusius’, Kellers, Elektrometalls,
Chaplets och LEVOz’ugnar m. fl.
Nathusius’ elektriska
stålugn (fig. 677), konstruerad
år 1909 av tysken H. Nathusius,
ut-föres endast för trefas växelström
och liknar Girods ugn däri, att den
har såväl topp- som bottenelektroder;
dock är antalet bottenelektroder lika stort som antalet toppelektroder, och de senare
äro placerade rätt ovanför de förra. I motsats till förhållandet vid Girodugnen
sticka bottenelektroderna ej upp genom ugnsbottnen, utan sluta ett stycke under
dennas övre yta och täckas av ett lager eldfast material.
Det karakteristiska för Nathusius’ ugn är emellertid det sätt, varpå den elektriska
strömmen fördelar sig inne i ugnen. Nathusius har nämligen konstruerat sin ugn så, att
elektrisk ström kan flyta såväl mellan de tre toppelektroderna sinsemellan — genom
förmedling av slagg- och stålbadet — som mellan toppelektroderna och
bottenelektroderna samt slutligen också mellan bottenelektroderna sinsemellan. Ugnen kan således
sägas vara en kombination av Héroults ugn och Girods ugn; den angives förena båda
dessa ugnars fördelar utan att vara behäftad med deras nackdelar. Genom den säregna
fördelningen av den elektriska strömmen kommer sålunda ugnen att bliva jämnare
uppvärmd än vad fallet är med ugnar av de båda andra typerna. Den för ernående
av en god defosforering olämpliga skarpa överhettningen av slaggen, som vid
Héroult-ugnen, där den elektriska strömmen ju flyter horisontellt och tämligen ytligt, är
oundgänglig för att stålbadet skall kunna fås tillräckligt varmt, undvikes enligt Nathusius’
konstruktion, vilken å andra sidan medgiver en högre temperatur på slaggen, än som
Fig. 677. Nathusius’ elektriska stålugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
