Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Inledning och kort översikt över metallernas och metallurgiens historia, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING OCH KORT ÖVERSIKT. 713
viktmängderna av det ena ämnet, som i de olika föreningarna äro bundna vid en och
samma viktmängd av det andra ämnet, till varandra i ett enkelt multipelt förhållande.
För att kunna förklara detta förhållande leddes Dalton att återupptaga
atomteorien. Enligt Dalton är varje grundämne uppbyggt av sitt speciella slag av sinsemellan
likartade atomer, olika för olika element. Då man vet, att det finnes 92 kemiskt olika
element, av vilka 89 redan äro kända, skulle alltså enligt Dalton naturen vara uppbyggd
av 92 olika slag av atomer. Ehuru nya forskningar senare visat, att dessa Daltonska
atomer icke äro odelbara och alltså icke atomer i egentlig mening, hava de dock visat sig
vara så egenartade stabila system, att det hävdvunna namnet atom bibehållits för dem.
Mycket tidigt hade den tanken framkastats, att även atomerna voro sammansatta
av ännu mindre, enklare delar. Sålunda hade ungefär samtidigt med Daltons
undersökningar engelsmannen Prout, på grund av vissa egendomligheter med avseende på
atomvikterna, antagit, att alla grundämnen voro uppbyggda av väteatomer. Ehuru
den Proutska hypotesen efter närmare undersökningar åter övergavs, blev man dock
Övertygad därom, att atomen måste äga en viss inre struktur. Genom de senare årens
arbeten, utförda av sådana forskare som Arrhenius, Thomson, Millikan, Aston,
Ruthereord, Curie, Bohr, Planck, Svedberg m. fl., har emellertid den Proutska
hypotesen åter kommit till heders. Som nämligen atomerna nu uppfattas, utgöra de
små solsystem av elektriskt laddade kvanta. I den enklaste atomen, vätets, består detta
system av en kärna av väte, som har positiv elektrisk laddning, samt en däromkring
kretsande elektron med negativ laddning. Alla andra atomer antagas sedan uppbyggda
av väte och elektroner i olika kombinationer. Så t. ex. består svavelatomens kärna av 32
vätekärnor och 16 elektroner, som hållas bundna av dessa, medan 16 andra elektroner kretsa
omkring kärnan. Då elektronen ingenting annat är än ett elektriskt kvantum, skulle alla
atomer och därmed all materia vara uppbyggda av väteatomer i olika sammanslutningar.
Genom Rutherfords snillrika arbeten har man även funnit en väg att
sönderspränga eller spjälka atomer. På av honom anvisat sätt har man lyckats sönderdela ett
flertal grundämnen, t. ex. natrium och aluminium. Genom upptäckten av radium och
de radioaktiva ämnena har man även funnit en hel mängd grundämnen, som
sönderfalla av sig själva och övergå i andra. Av radium erhålles efter sönderfallandet bly. Då
numera en omgruppering av de uti atomerna ingående vätekärnorna och därigenom en
förändring i den inre byggnad, varav ett ämnes egenskaper bero, sålunda är möjlig,
kan alkemisternas dröm att kunna överföra ett grundämne till ett annat och såmedelst
av oädel metall framställa guld icke längre betraktas som en fysikalisk omöjlighet.
Huruvida dessa fakta kunna komma att få någon praktisk betydelse, torde först i en framtid
komma att visa sig.
Om forntidens bergverk äro endast få underrättelser bevarade till våra dagar. Många
tidigare författares arbeten härom äro numera förlorade, och senare författare hava
ofta mindre bemödat sig om att tillförlitligt återgiva föregångarnas berättelser än att
kläda sina meddelanden i vacker språklig dräkt. Plinius (f. år 23) har i sin »Historia
Naturalis» beskrivit några få metoder för brytning och smältning av malmer.
Den betydande gruvdrift, som försiggått i Mindre Asien, Grekland och Macedonien,
känner man endast genom några få brottstycken ur berättelser, och även den långt
senare gruvdriften i Spanien är för oss mycket ofullständigt bekant.
Tillkomsten av de omätliga skatter av guld och silver, som man vet utgjorde
segrarens byte vid strider mellan olika folk, förutsätter dock en vidlyftig bergverksdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
