Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - Metallframställningens allmänna grunder, av E. S. Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
den utföres, och de olika ingredienser, som därvid komma till användning, olika namn.
Man skiljer sålunda på oxiderande, sulfatiserande och klorerande röstning. Oxiderande
röstning användes för att genom oxidation bortskaffa svavel (eller arsenik) ur
sulfid-malmer, vanligen i ändamål att bereda dessa för en efterföljande reduktionssmältning,
varvid den samtidigt med svavlets oxidation bildade metalloxiden reduceras till metall.
Vid sulfatiserande röstning strävar man att föra röstningen så, att åtminstone en del av
svavlet oxideras, icke som eljest till svavelsyrlighet, vilken bortdrives, utan till
svavelsyra, som med metalloxiden bildar sulfat, emedan detta är till nytta för en kommande
läkning av malmen. Klorerande röstning, varvid en klorid, vanligen koksalt, inblandas
i den malm, som skall rostas,
utföres antingen så, att den
metall framställningen
gäller klorbindes men kvarblir
i rostgodset, eller så, att
med kloreringen även
för-bindes ett förflyktigande av
metallkloriden. Malmen,
respektive kloriden,
underkastas sedan olika läknings-,
fällnings- och
smältnings-förfaranden för erhållande
av metallen.
För röstningen
använda anordningar äro av
många olika slag. Vilken
ugnstyp som lämpligast
kommer till användning är
beroende på malmens
kornstorlek, den erforderliga
graden av röstning, lokala
förhållanden med avseende på
bränslepris och arbetslöner o. s. v. I allmänhet rostar man malm i styckeform i
schaktugnar och finfördelade malmer i flarn- eller muffelugnar.
Röstning i fritt upplagda hopar samt i bås, s. k. kallrostning, kan raskt och billigt
anordnas, men härvid utnyttjas värmen dåligt, och röstningen går långsamt samt blir
endast delvis genomförd. Röstning i bås (fig. 717—719) användes förr för kopparmalmer
men torde numera liksom röstning i hop endast i sällsynta fall förekomma, emedan den
vid röstningen utvecklade svavelsyrligheten förstör vegetationen. Schaktugnar
utnyttja värmen bättre och göra rostarbetet hastigare samt mera kontinuerligt, ehuru
detta blir dyrare i arbetslön. Gaserna kunna också här uppfångas och användas eller
genom höga skorstenar utsläppas högt uppe i luften och göra då mindre skada. Någon
fullständig röstning medgiva dock icke vanliga enkla schaktugnar eller »kilns». De
användas därför vanligen endast för förrostning av styckmalm, som sedan efter krossning
undergår en färdigrostning (»dödrostning») i andra ugnar. Schaktugnar lämpade för
pulverformiga malmer, i vilka schaktet är försett med terrassformigt anordnade
tvärbalkar eller snett ställda plan, över vilka malmpulvret får falla, äro dock även
konstruerade (fig. 720).
Fig. 720. Gerstenhöfers roststuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
