Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Bly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
Fig. 768. Vattenmantlad blysmältugn.
eller degeln når från grunden upp till nedre änden av jackorna. Den består av en ram av
grov järnplåt förstärkt med I-balkar. Degeln ligger helt inom ugnen och utgör sålunda
en fortsättning av schaktet samt dettas botten. Slagg och skärsten tappas i degelns
överkant på ugnens ena kortsida genom en tappränna ned i slaggpottor, försedda med
hjul. Bly utvinnes genom en gjutjärnstappränna på ugnens långsida, placerad något lägre
än slaggrännan. Degeln, som är 50 till 75 cm djup, infodras med eldfast tegel. För
blytappningen användes oftast Arents automatiska tappningsanordning, vilken stöder sig
på lagen om kommunicerande
kärl. Denna erbjuder den
fördelen, att blyet utvinnes
kontinuerligt, så att blästern
icke behöver avställas vid
tappningen. Dessutom är
degelns botten alltid täckt med
bly, varigenom svårsmälta
produkter hindras att fastna
däruti. Anordningen består
av en lutande kanal 10 X 10
till 20 X 30 cm vid, vilken
går från bottnen av degelns
insida till överkanten på
utsidan och här utvidgas till en
halvsfärisk grop, blybrunnen.
Blysifonen är placerad mitt
på ena långsidan eller hellre
något närmare den ända, där
slaggen tappas. Då ugnen är
i drift, är degeln full av bly,
och blyet står i brunnen högre
än i degeln på grund av
char-gens vikt samt blästerns tryck.
Brunnens höj dläge blir alltså
beroende av den använda blästerns tryck. Med det starka blästertryck,
motsvarande 90 å 125 mm kvicksilverpelare, som numera ofta användes, måste blybrunnen
placeras ovanför degelns överkant, för att bly ni vån icke skall sjunka för djupt i degeln,
vilket bör förhindras, då detta befordrar krustbildning. Ugnarna hava oftast ett öppet
uppsättningsmål, endast täckt med en gjut järnsplatta, i vilken finnes en öppning för
beskickningens nedförande. Rökgaserna sugas medelst fläktar eller skorstensdrag
genom rör eller kanaler bort från ugnen.
Den rostade malmen beskickas med nödiga tillslag, vilka med malmen vid
smältningen skola bilda en lämplig slagg. Då vid slagg- eller blästerrostning kiselsyra vanligen
är tillsatt, använder man som beskickningsmedel basiska substanser såsom järnmalmer,
järnslagger, rostad blysten, kalk o. s. v. Skärstensbildning kan aldrig helt undvikas och
är naturligtvis desto rikligare ju sämre malmen är rostad. Håller rostgodset antimon
och arsenik, så bildas dessutom av dessa blyspeiser. Om koppar eller nickel finnes
närvarande, är en skärsten eller speis önskvärd, då härigenom dessa avskiljas från blyet och
kunna tillvaratagas. Som bränsle användes nästan uteslutande koks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
