Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om andra metaller än järn - De olika metallernas framställning, av E. S. Berglund och P. Palén - Silver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
ANDRA METALLER ÄN JÄRN.
De ursprungliga smältmetoderna voro ganska primitiva. Som exempel kan anföras
tillvägagångssättet vid Sala, sådant det enligt en samtida beskrivning tedde sig. Där
bestod det äldsta kända hyttarbetet i, att malmen i en öppen eld av grova trästammar,
s. k. drevstockar, nedsmältes i en härd av stenar, varvid en blymassa erhölls, vilken
genom den starkt oxiderande smältningen så småningom avdrevs, så att slutprodukten
blev en silvertacka. Mot slutet av 1500-talet började man först rosta malmen, vilket
skedde genom vändrostning i två eldar och sönderslagning av rostgodset, så att stycken
av nötstorlek erhöllos. Detta gods smältes reducerande i låga ugnar på metalliskt bly,
s. k. verkbly, vilket innehöll silvret. Den följande oxiderande smältningen, drivningen,
av verkblyet ägde rum på en härd av benaska, vilken i fuktigt tillstånd för hand
inpackades inom en fyrkantig tegelmur. Glöd pålades för att torka härden, och på glöden
lades blyet, som fick nedsmälta, varefter bläster från handbälgar anbragtes. Under
tiden eldades med ved på härden. Blyet oxiderades av blästern och bortgick dels som
rök och dels absorberades det av den porösa benaskan i härden. Blåsningen fortsattes
tills allt blyet var avdrivet och en smälta av silver återstod. Genom detta arbetssätt
gick allt blyet förlorat. •
G r i 11 - P i h 1 s metod. Först på 1600-talet började man för smältningen använda
murade ugnar, i början helt låga. Enligt den av Balzar Grill införda förbättrade
metoden rostades rikare stuffmalm i rostbås och den genom bokning och vaskning erhållna
sligen i ugnar, varefter rostgodset smältes i 0.75 m höga ugnar. Genom den föregående
röstningen och den starka oxidation, som ägde rum i de låga ugnarna, förlorades emellertid
så mycket bly, att extra dylikt, som köptes utifrån, måste tillsättas, för att man med de
silverrika malmer, som bearbetades, skulle kunna erhålla tillräckligt med verkbly för att
upptaga silvret och sålunda erhålla en silverfattig slagg. Genom att på 1770-talet öka
blyugnarnas höjd till c:a 1.5 m. reducerades blyförlusterna något, men det var först med
de år 1787 av bergsverdien Anders Pihl införda s. k. högugnarna enligt mönster från
Freiberg med en höjd av 3.6 m över formorna, som ett effektivare tillvaratagande av
blyet blev möjligt. Härigenom blev all extra tillsats av bly onödig, och man fick tvärtom
ett avsevärt överskott på bly. Genom denna förbättring och upphörandet av den
vedödslande röstningen av sligen minskades bränsleförbrukningen avsevärt. På grund av de
kloka och förutseende åtgärder som Pihl vidtagit, blev han som belöning under sin
livstid tillerkänd en tiondel av allt bly, som framställdes för försäljning.
Drivningen av verkblyet utfördes ända till 1747 på öppna härdar. Nämnda år
byggdes den första dragugnen med valv, varigenom även mycket bränsle sparades.
Heberle-Russels process. Ovan beskrivna franjställningssätt användes,
som nämnts, för de rikare malmerna. För de fattigare försökte man på 1880-talet att
medelst klorering (se nedan) enligt olika metoder utvinna silvret. Slutligen lyckades det
att med en av bröderna Heberle föreslagen och av Russel vidare utarbetad metod,
bestående i behandling med kopparsulfat och natriumhyposulfit, varav silvret utlöses,
finna en lösning på problemet.
Att använda bly som uppsamlare för ädla metaller är ej inskränkt till blymalmer.
Är det gods, som skall bearbetas, mycket silverrikt, kan det smältas tillsammans med
metalliskt bly i degel, eller ock kan det tillsättas verkblyet i drivugnen, där den
oxiderande smältningen äger rum. Vanligare är dock att underkasta silvermaterialet en
reducerande smältning i schaktugn tillsammans med blyglete (blyoxid) eller annat blyhaltigt
gods, så att verkbly erhålles. På något av dessa sätt bruka silverhaltiga hyttprodukter,
skärstenar, speiser, anodslam etc. behandlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
