Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Mekanisk provning - Konstanta (eller sällan växlande) statiska påkänningar - Utmattningspåkänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
ticitet återstudsar fall vikten till olika höjd. Återstudsningen tages såsom mått på
hårdheten. Instrumentet är värdefullt framför allt för kontroll av jämnheten vid en löpande
tillverkning av likartade delar och har därför vunnit avsevärd användning inom bl a.
bilindustrien. Det intryck, som åstadkommes i föremålet vid fall viktens anslag, är så
obetydligt, att inga nämnvärda märken kvarstå på de provade delarna.
Utmätt ningspä känningar.!
Fig. 820. Utmattningsbrott på
järnvägsvagnsaxel.
I det förut anförda exemplet med en järnvägsvagnsaxel för att schematiskt
klargöra de olika slag av påkänningar, som uppträda vid maskindelar i praktisk drift,
framhölls, att påkänningar sådana som de ständigt upprepade böjningar, för vilka axeln
vid drift blir utsatt, och de i stort antal upprepade små slag, som uppkomma i axeln
vid passerandet av skenskarvarna, med ett
gemensamt namn betecknas såsom
utmatt-ningspåkänningar. De i den moderna
maskinindustrien använda maskinerna hava i
allmänhet stor hastighet, och de
material-påkänningar, som i dessa äro av väsentlig
betydelse, äro i många fall just
utmatt-ningspåkänningar. Dessa kunna uppstå till
följd av att påkänningarna ofta växla
riktning eller till följd av accelerationskrafter
eller av i stort antal upprepade små slag,
vibrationer.
Dylika påkänningar kunna, om de
uppgå 4ill en viss storlek och om de länge få
verka, åstadkomma brott på en maskindel,
även om de enstaka påkänningarna var för
sig icke på långt när till sin storlek närma
sig materialets brottgräns. Härav framgår,
att det måste vara oriktigt att i dylika fall basera beräkningen av en konstruktions
hållfasthet endast på kännedom om materialets förhållande vid lugn belastning såsom
dragning och böjning. Även om man söker kompensera beräkningens osäkerhet med
hjälp av vissa s. k. säkerhetskoefficienter, blir dock hela beräkningen osäker, om man ej
går till grunden och genom provning utröner materialets hållfasthet just för
ifrågavarande typ av påkänningar.
Undersökningar rörande olika materials förhållande gentemot
utmattningspåkän-ningar utfördes på järnvägsvagnsaxlar redan på 1860-talet av Wöhler, och de av honom
erhållna resultaten utvisade den säregna inverkan av dylika påkänningar. Den av Wöhler
angivna principen att genom roterande böjning prova materialets hållfasthet mot
utmattning har, efter att en tid varit praktiskt taget bortglömd, ånyo kommit till heders,
och under de gångna 25 åren på 1900-talet hava talrika undersökningar på detta område
blivit utförda, i Sverige främst av Roos af Hjelmsäter. Numera torde så gott som
vid alla forskningsprov på stålmaterial även hållfastheten mot utmattning undersökas.
Talrika fall av brott vid vevslängar och axlar för järnvägs- och spårvagnar,
auto-mobiler och flygmotorer äro att hänföra såsom utmattningsbrott. Dylika brott hava ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
