Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Mekanisk provning - Hållfasthet mot nötning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
Fig. 832. BrineHs nötningsmetod.
korn först intränga och åstadkomma en fördjupning. Genom rörelsen förlänges
fördjupningen till en repa, därvid det undanträngda materialet tvingas åt sidorna. Om
materialet är hårt och har ringa tänjbarhet, lossnar det lätt, men om det har stor tänjbarhet,
hänger det kvar, tills det genom den fortsatta nötningen lösgöres. Hos material med
stor hårdhet och ringa tänjbarhet t. ex. härdat stål hindras avnötningen därigenom, att
hårdheten försvårar nötningsmedlets inträngande i materialet, däremot gynnas
avnöt-ningen genom den ringa tänjbarheten, som gör att de deformerade materialdelarna lätt
lösgöras. Vid vulkaniserat gummi är
däremot förhållandet det motsatta, avnötning
gynnas genom den ringa hårdheten men
försvåras genom den stora tänjbarheten. Såväl
härdat stål som gummi hava jämförelsevis
stort nötningsmotstånd.
För att studera olika slag av nötning
hava använts en mångfald olika metoder,
såsom slipning mot smärgelskiva och
slip-ning mot en horisontell roterande järnskiva,
å vilken utströtts smärgel. Ingendera av dessa
metoder har emellertid lämnat nöjaktiga
resultat. Vidare har av Robin använts metoden
att pressa det provstycke, vars nötning skall
undersökas, med visst tryck mot en
roterande horisontell skiva, vilken beklätts med
smärgelpapper. Medelst denna metod hava
ingående försök gjorts att bestämma järns
och ståls förmåga att motstå släpande
nötning. En svårighet vid metodens användande
är ovissheten att kunna erhålla
smärgelpapper av absolut lika beskaffenhet.
En liknande metod användes av
Statens Provningsanstalt för nötningsprov på
läder, linoleum och dylikt, dock i regel ej för
, metaller. Nötningen sker mot kontinuerligt
förnyad smärgelduk i en särskild för detta
ändamål konstruerad maskin med fram- och
återgående rörelse, fig. 831.
I stället för smärgel har av Brinell använts fin kvartssand såsom nötningsmedel.
Nötning med sand motsvarar nära den i det praktiska livet förekommande nötningen vid
olika slag av lantbruksmaskiner. Den av Brinell använda anordningen framgår av
vidstående fig. 832. Fin kvartssand av viss bestämd kornstorlek får från en behållare
rinna ned längs periferien av en roterande skiva av mjukt järn. Mot denna skiva pressas
med visst tryck ett plant provstycke av det material, vars hållfasthet mot avnötning
skall utrönas. Då sanden rinner ned mellan provet och skivan nöter sig den roterande
skivan in i provstycket. Den på viss tid och vid visst tryck bortnötta substansmängden
tages som mått på avnötningens storlek, och nötningsmotståndet Nm beräknas enligt
formeln Nm —
1 000
A ’
där A är det bortnötta segmentets area.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
