Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Järn-kollegeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
912 HÅLLFASTHET OCH PROVNING.
halt kan regleras genom <Jet använda sätthärdningsmedlet och genom
sätthärdnings-temperaturen. Eventuell cementitbildning i ytskiktet framför allt vid hörn och kanter
kan lätt påvisas genom mikroskopisk undersökning.
Som vi av det föregående lärt, kan man genom sätthärdning uppkola ytskiktet
hos mjukt järn och därigenom göra ytan härdbar, medan kärnskiktet fortfarande förblir
mjukt och segt. Samma resultat kan ernås genom att stål och mjukt järn vällas
samman, varvid s. k. compoundstål erhålles. Dylikt material användes vanligen utvalsat till
plåt och antingen med ett lager av stål och ett lager av mjukt järn eller med två lager
stål och ett mellanliggande skikt av mjukt järn. Genom härdning kunna stålskikten
göras hårda och slitstarka, medan det mjuka järnskiktet förblir segt. Compoundstål
användes till hyveljärn, plogvändskivor m. m. samt till kassaskåp för att göra dessa säkra
mot borrning och sprängning. Det hårda stålskiktet omöjliggör därvid inträngande av
borrande verktyg och den mjuka och sega kärnan hindrar materialet att brista till följd
av stötpåkänningar vid sprängningsförsök.
Stålgjutgods. Av järn och stål kunna genom direkt gjutning i form framställas
olika föremål, s. k. stålgjutgods. Stålgjutgods användes i stor utsträckning inom
maskintekniken, ofta för framställning av stora maskindelar, såsom turbiner, ankare, fartygsstävar
m. m. men även för mindre föremål, såsom
smidesstäd, skruvstycken o. dyl.
Kolhalten hos stålgjutgods varierar efter
användningsändamålet men överstiger
vanligen icke 0.60 å 0.70 %. Efter kolhalten
brukar detsamma benämnas mjukt
stålgjutgods, medelhårt stålgjutgods eller hårt
stålgjutgods.
Eftersom stålet avsvalnat direkt från
smält tillstånd har dylikt material efter
gjut-ningen alltid en grov kornbyggnad och
strukturen motsvarar den hos göt förekommande.
Godset måste därför efteråt glödgas vid
lämplig temperatur, så att finkornig struktur
erhålles, och lämnas att svalna på sådant
sätt, att inga skadliga spänningar uppkomma
i godset. Lämplig glödgning och avsvalning
kan ske på följande sätt:
Mjukt stålgjutgods glödgas till 875 å 925°, medelhårt och hårt stålgjutgods till 825
å 900°, d. v. s. till temperatur strax över övre kritiska punkten Ac3. Stålet bör hållas
vid denna temperatur endast så länge, att godset med visshet får alltigenom avsedd
temperatur, varefter det utsättes för svalning. Avkylningen bör försiggå med största
möjliga hastighet; ju större avkylningshastighet, som kan användas, desto mera finkornig
blir strukturen, och desto bättre hållfasthetsegenskaper får materialet. Emellertid kan
icke alltid en hastig avkylning vara tillrådlig, emedan risk för spänningar och därav
följande slagning och sprickbildningar kan förefinnas. Grova föremål eller föremål med
närliggande delar av mycket olika grovlek böra därför lämnas att avsvalna med
återhållen hastighet för ernående av mera samtidig svalning av de olika delarna och
härigenom undvikande av inre spänningar. Föremål med relativt klena dimensioner böra
Fig. 852 a. Stålgjutgods med c:a 0.4 % C,
oglödgat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
