- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
936

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hållfasthet och provning, av O. Forsman - Metallografisk provning - Andra metaller än järn och deras legeringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

936

HÅLLFASTHET OCH PROVNING.

De metaller, som härvid kunna komma i fråga, äro aluminium och magnesium samt
legeringar av dessa med smärre mängder andra metaller. Båda äro mycket lätta;
aluminium har en specifik vikt av 2.6 å 2.7 och magnesium blott 1.7. Båda dessa metaller
äro dessutom rikligt förekommande på vår jord och den ena, aluminium, framställes
numera i stor skala och billigt.

Aluminium och dess legeringar. Aluminium har mycket god
ledningsförmåga för elektricitet och är motståndskraftig mot luftens inverkan samt mot
organiska syror. Såväl härigenom som på grund av dess goda vämeledningsförmåga
lämpar den sig väl till kokkärl m. m. Lut och soda angripa emellertid aluminium kraftigt
och få därför icke användas till rengöring av aluminiumkärl utan i stället bör användas
sand eller eventuellt någon svag syra såsom citronsyra eller ättiksyra. Aluminium är
relativt svår såväl att löda som svetsa, beroende på att ett tunt oxidskikt lätt
uppkommer på ytan och hindrar effektiv vidhäftning. Lödning utföres dock numera i stor
utsträckning med användande av lod bestående av olika blandningar av zink, tenn och
aluminium, t. ex. 60 å 70 % tenn, 20—30 % zink och 3—13 % aluminium, eller av zink,
aluminium och kadmium. Svetsning utföres även i stor omfattning men fordrar vana
och skicklighet hos svetsaren för att ge ett gott resultat. Företrädesvis begagnar man
sig därvid av acetylensvetsning och ett flussmedel bestående av en blandning av
klorider och fluorider av natrium, kalium, litium, aluminium och kalcium i pulverform
och helst fuktat med sprit före användningen. Vid svetsning föreligger mindre risk
för att anfrätningar senare skola uppstå vid fogen än om lödning använts.

Aluminium låter sig väl bearbeta i såväl varmt som kallt tillstånd. Om halten
föroreningar är relativt stor bör bearbetningen helst ske vid minst c:a 200°. Genom
kallbearbetning ökas hårdheten och hållfastheten. Aluminium har i gjutet tillstånd en
draghållfasthet av 7—12 kg/mm2, en tänjbarhet av 1—3 % och en Brinellhårdhet av 20—
30 kg/mm2. Genom bearbetning såsom valsning, pressning och dragning kan emellertid
hållfastheten stegras upp till 18—27 kg/mm2 och tänjbarheten till 4—5 %.
Utglödg-ning för att borttaga den genom kallbearbetning uppkomna hårdheten bör försiggå vid
375—400°.

Aluminium låter sig gjuta men har i smält tillstånd stor benägenhet att oxideras
och krymper mycket vid stelnandet. Ren aluminium användes därför numera föga
för gjutningsändamål. För gjutgods betjänar man sig i regel av någon legering av
aluminium med koppar, zink eller andra metaller. Dylika legeringar hava även i stor
utsträckning kommit till användning för smidnings- och valsningsändamål. Någon
bestämd gräns mellan de för gjutning och de för smidning och valsning framställda
aluminiumlegeringarna finnes icke.

För gjutningsändamål intaga aluminiums legeringar med koppar otvivelaktigt
främsta rummet. Mest använd är därvid en legering med 8 % koppar, i Amerika benämnd
Nr 12 legering och använd i så stor utsträckning att 95 å 97 % av allt lättmetallgjutgods
angives bestå av denna legering. En mångfald delar till kassaregister, skriv- och
räknemaskiner, dammsugare, kolvar och kannringar i förbränningsmotorer m. m. äro gjutna
av denna legering. För Nr 12 legering kan man i gjutet tillstånd räkna med en normal
draghållfasthet av 13—18 kg/mm2, en tänjbarhet av 2 å 3 % och en specifik vikt av
2.8 a 2.9.

En aluminium-kopparlegering med tillsats av nickel och magnesium, 4 % Cu, 2 %
Ni och 1.5 % Mg, benämnd Y-alloy, visar mycket goda hållfasthetsegenskaper såväl
vid vanlig temperatur som i värme och användes bl. a. till kolvar i motorer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0948.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free