Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Gjutning - Kontinuerlig drift vid gjuterier - Gjutgodsets rensning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJUTNING.
33
på området inom spåren, 2 man vid varje maskin. Efter formning lyftes flaskan på en
tom vagn och en tom flaska tages från en annan. Efter gjutningen vid kupolugnen
medfölja flaskorna c:a 50 m till den plats, där de slås upp, omkring 20 min. efter gjutning.
Denna anordning är dock lämplig huvudsakligen för grovt gods. En fördel med
kontinuerlig drift är den, att de dyrbara formmaskinerna bliva använda hela dagen.
Man hör ofta den satsen uttalas, att kontinuerliga arbetsmetoder öka produktionen med
50 % utan någon stegring i arbetet, förutsatt att de äro på ett lämpligt sätt planerade
och genomförda. Och att fördelar även i hygieniskt och socialt hänseende skulle vinnas,
är lika antagligt. Erfarenheten från andra områden hava visat, att så är fallet.
Fig. 45. Fristrålsapparat för sandblåsning.
Gjutgodsets rensning. Det omedelbart ur gjutformen tagna godset måste före
användningen eller bearbetningen befrias från vidhäftande sand samt från kärnor,
ingöt, luftgöt och gjutsömmar. Skall ytan förses med överdrag till skydd eller prydnad,
såsom vid förnickling,
förtenning, galvanisering, emalj
e-ring, målning m. m., är det
nödvändigt att helt och hållet
avlägsna den vid
avsvalnin-gen bildade oxidhinnan eller
den s. k. gjuthuden. De för
dessa arbeten använda
metoderna äro dels av rent
mekanisk art, såsom
borstning med roterande
ståltråds-borstar, slipning med
smär-gelskivor, mejsling med
luft-drivna verktyg, gnidning av
föremålen mot varandra i
roterande rens- eller
skurtrummor samt den numera
såväl för tyngre som lättare gods mest använda sandblåsningen; dels kemiska,
huvudsakligen betning i syror, vanligen svavel- eller fluorvätesyra. Putsning i renstrummor
sker antingen på våta vägen, vanligen med vatten, eller på torra vägen, med eller utan
pulverformiga ämnen, såsom kvartssand eller grafit, i vissa fall med skarpkantiga,
yt-härdade gjut järnskroppar eller korn inlagda i trumman.
Behandling med sandbläster har dock för gjuthinnans bortskaffande undanträngt
övriga metoder. Den uppfanns 1871 av Benjamin Tilghman och fick hastigt en mycket
vidsträckt användning inom olika industrier. Dess stora fördelar vid ytputsning bestå
däruti att även de mest svåråtkomliga ställen träffas av sandstrålen samt att den hårda
yta, som i synnerhet uppkommer å gods, gjutet i råsand, likformigt och hastigt avlägsnas,
varigenom skärstålens slitning under ytans bearbetning i hög grad minskas. De äldre
apparaterna voro grundade på sugsystemet, enligt vilket sanden medryckes genom sugning
förmedelst en genom ejektor åstadkommen luftström. Då sandkornen träffa gjutgodset,
omsättes deras av hastigheten alstrade energi i ett nötningsarbete. Enligt
kompound-systemet användas två luftströmmar, den ena med lägre tryck för blandning av sanden
och luften, den andra med högre tryck för sandens framdrivande mot arbetsstycket.
Flera till sin anordning väsentligt skilda apparater förekomma, såsom fristrålsapparater
3—23009S. Uppfinningarnas bok. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
