- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
37

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Gjutning - Konstgjutgods - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRBEREDANDE MEKANISK BEARBETNING.

37

enligt franska metoden och med avskalad sandkärna. I samband med framställning av
konstgjutgods må nämnas, att jättestatyn »Libertas», modellerad av Bartholdy och
uppsatt vid inloppet till New York, icke är gjuten utan framställd genom hopnitning av
300 st. drivna bronsplåtar, tillsammans vägande 80 ton. Järnstommen, kring vilken
dessa plåtar äro fastnitade, har en vikt av 100 ton och en höjd av omkring 40 m.

METALLERNAS FÖRBEREDANDE MEKANISKA BEARBETNING.

Denna avdelning av ingenjör Gr. Odqvist.

Vid den översikt av metallernas förberedande mekaniska bearbetning, som i det
följande skall lämnas, kommer i första hand järnets bearbetning att behandlas, detta dels
därför att järnets betydelse är så ofantligt mycket större än de övriga metallernas, dels
emedan de generella metoderna för metallernas mekaniska bearbetning ofta först
funnit tillämpning vid förarbetandet av järnet eller närmare utarbetats inom
järnindustrien och sedan sekundärt införts vid de övriga metallernas bearbetning. Genom
sin stora hårdhet och andra egenskaper är järnet vidare långt svårare att bearbeta på
mekanisk väg än vad fallet vanligen är med de flesta av de metaller och metallegeringar,
vilka fått större betydelse inom tekniken, varför vid järnets bearbetning många
special-metoder måste tillgripas, vilka ej finna tillämpning vid förarbetandet av de övriga
metallerna. De metoder för mekanisk bearbetning av vissa metaller, som avvika från
metoderna för järnets bearbetning, komma därest de äga större betydelse att särskilt
omnämnas; i övrigt hänvisas till behandlingen av järnets mekaniska bearbetning.

Utom en första formgivning avser man vid den förberedande mekaniska
bearbetningen av metallerna och deras legeringar även att åstadkomma en förändring av det
bearbetade materialets struktur, varigenom materialet bibringas för dess senare
användning lämpliga egenskaper. Underkastar man ett ursprungligen mer eller mindre
kri-stalliniskt material upprepad mekanisk bearbetning, exempelvis genom smidning,
vals-ning eller dragning, förstöres den kristalliniska strukturen mer eller mindre, och
partiklarna bringas att forma sig efter varandra, varigenom materialets
hållfasthetsegen-skaper på ett gynnsamt sätt förändras.

Det smidbara ’järnet är, sådant det framställes genom de olika processerna, i
allmänhet ej av sådan kvalitet och sådan form, att det utan vidare kan finna användning
som handelsvara. Välljärnet innehåller alltid mer eller mindre slagg, varifrån det kan
befrias blott därigenom, att det uppvärmes till en temperatur, vid vilken det självt är
mjukt och lätt smidbart, under det att den inneslutna slaggen befinner sig i flytande
tillstånd, samt därefter underkastas mekanisk bearbetning, varvid slaggen utpressas ur
järnet. Det mjuka götjärnet är visserligen i det närmaste slaggfritt, men innehåller
vanligen blåsor, för vilkas sammantryckning och hopvällning likaledes uppvärmning med
efterföljande mekanisk bearbetning erfordras. För allt smidbart järn gäller vidare, att
det blir fastare och mera finkornigt på grund av den mekaniska bearbetningen och att
ju lägre den temperatur är, vid vilken det bearbetas, desto finkornigare blir dess struktur.

Det är av stor betydelse att järnets upphettning sker på rätt sätt, ty blir den för
stark, upptager järnet lätt syre, varvid oxidbildning äger rum, och dessutom
antager det en grovkristallinisk struktur. Man säger då, att järnet blivit »bränt».
Av vikt är därför, dels att järnstyckena ej hållas längre tid i värmen än som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free