Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Tillverkning av plåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE MEKANISK BEARBETNING. PLÅTTILLVERKNING. 127
Vid användande av ett av ren zink bestående galvaniseringsbad är det av stor vikt,
att zinkens yta, där plåten införes i badet, hålles ren från oxid. Detta åstadkommes på
motsvarande sätt som vid varmförtenning genom anbringande av en trattformig
anordning, vilken sticker ned några centimeter under badets yta, och genom vilken plåtarna
införas i badet. I tratten låter man ett lager av ammoniumklorid (salmiak) eller ett
dubbelsalt av zinkklorid och ammoniumklorid flyta ovanpå zinken. Ofta tillsättes även
något glycerin. Zinkbadet bör här hava en temperatur av 435—440°, och det försättes
ofta med något aluminium, upp till 0.5 %, vilket medför, att plåtens yta får ett vackrare
utseende. Ovan beskrivna förfaringssätt tillämpas huvudsakligen vid galvanisering
av tjockare plåtar, och ett tjockt zinköverdrag er hålles, vilket dock har benägenhet
att flagra av And böjning och bearbetning av plåten. En enligt denna metod
galva-niserad plåt är dock synnerligen väl skyddad mot röstning. Bildningen av hårdzink
blir stor, vilket lätt kan förstås av vad som ovan anförts.
För att hindra denna stora hårdzinkbildning kan man då använda metoden: zinkbad
ovanpå blybad, vilken grundar sig på det förhållandet, att bly ej angriper järn och endast
högst obetydligt zink. Man fyller här galvaniseringspannan med bly och låter blott ett
tunt skikt av zink flyta ovanpå det smälta blyet, och detta endast på det ställe, där
plåten utträder ur badet. Då plåten passerar blybadet, uppvärmes den till dettas
temperatur, och själva förzinkningen äger rum först då plåten passerar det tunna zinkskiktet.
Vid tillämpande av denna metod är det likaledes viktigt, att badets yta, där plåten
ledes ned i badet, är fri från oxid, varför den måste täckas med salmiak, klorzink eller
ovannämnda dubbelsalt. Zinkförlusten på grund av bildning av hårdzink blir obetydlig,
men galvaniseringen blir ej så god som i förra fallet.
Ett annat sätt att förhindra hårdzinkbildning är användandet av ett legerat zinkbad,
vilket framställes genom tillsats av koppar, antimon eller aluminium. Dessa
legerings-ämnen sänka badets smältpunkt och göra det mera lättflytande, varför det ej behöver
upphettas så starkt, som om det enbart utgjordes av zink. Badets benägenhet för
hårdzinkbildning minskas således genom tillsats av ovan nämnda metaller. Såsom täckmedel
för badet kan man vid denna metod ej använda salmiak, emedan denna sönderdelas,
utan kommer då, om legeringsämnena endast utgöra en ringa del av badet, klorzink
enbart eller stundom med en obetydlig tillsats av salmiak till användning. Förekomma
däremot legeringsämnen i större mängd, kan ej heller klorzink användas, utan man
tvingas då att arbeta utan täckmedel. För att likväl erhålla en god galvanisering låter
man i detta fall plåten först genomgå en lösning av klorzink, varpå den torkas, då av
vidhäftande klorzink bildas en vit beläggning på plåten, vilken i detta tillstånd nedföres
i galvaniseringsbadet. Zinköverdraget bliver enligt denna metod ganska tunt, men
sitter väl fast, och plåten låter bocka och böja sig utan att zinken flagrar av. Metoden
lämpar sig bäst för tunnare plåt.
Elektrolytisk galvanisering. Sedan plåten noggrant rengjorts
antingen genom betning eller medelst sandbläster, nedsänkes den i ett elektrolytiskt bad,
som huvudsakligen består av zinksulfat. För att öka badets ledningsförmåga samt för
att åstadkomma en jämnare utfällning av zinken tillsätter man zinkklorid,
magnesiumsulfat, borsyra, glykos m. fl. ämnen. Elektrolyten, som bör reagera surt, arbetar bäst
vid en temperatur av 18—40° och en spärrning av 2.5—5 volt. Strömstyrkan avpassas
efter plåtarnas yta så, att på varje kvadratmeter kommer 100—300 amp. Anoderna
utgöras av plattor av möjligast ren zink. För att man skall erhålla en jämn utfällning
av zink på plåtarna är det av vikt, att elektrolyten hålles i rörelse i förhållande till dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
