Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Tillverkning av tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE MEKANISK BEARBETNING. TRÅDTILLVERKNING.
129
Fig. 183. Grovdragning av järntråd (1500-talet).
utdraga den ett kort stycke, varefter tången åter framföres. Arbetaren, som sköter
tången, är som synes placerad i en gunga, vilken genom vevstaken bibringas en
fram-och återgående rörelse i takt med denna. Fig. 184 visar trenne dragbänkar för dragning
av tråd medelst handkraft. — Vid dragning med tillhjälp av dragtång uppstå alltid
märken på tråden på de ställen, där tången fattat tråden, s. k. tångbett. Denna olägenhet
avhjälptes i viss mån därigenom, att
man vid trådens findragning betjänade
sig av dragbänkar, där den från
dragskivan kommande tråden var fäst vid
och utdrogs med tillhjälp av en
vridbar rulle eller härvel. En dylik
draganordning visas av c i fig. 184.
Anmärkningsvärt är, att Biringuccio redan
såsom något allmänt bekant
omnämner fabrikationen av s. k. leonisk tråd.
Denna tillgick så, att en stav av silver
eller koppar omgavs med ett hölje av
guld eller i fråga om koppar stundom även av silver, varefter den sålunda erhållna
bimetalliska staven utdrogs till en mycket smal tråd. På dylikt sätt förgylld eller
försilvrad tråd användes särskilt vid tillverkning av guld- och silvertyger.
Genom dragningen, som sker i kallt tillstånd, blir tråden hård och spröd, varför den
tid efter annan måste utglödgas, då den ånyo blir mjuk och seg. Denna trådens
utglödg-ning skedde så sent som vid mitten av 1700-talet huvudsakligen i öppen smideshärd;
vid denna tid började man emellertid alltmer inse de härmed förbundna olägenheterna
och i stället övergå till användandet av särskilda glödgningsugnar. I vårt land
förordades dylika glödgningsugnar energiskt av Sven Rinman.
Metoderna för tillverkning av tråd utvecklades småningom därhän, att för såväl
trådämnenas framställande som för själva dragningen maskinkraft alltmera kom till
uteslutande användning. För
erhållande av god kvalitet på den
tillverkade tråden var det givetvis av
största betydelse, att man förstod att
utvälja det härför bäst lämpade
materialet, nämligen i fråga om järntråd
ett mjukt, segt och fast stångjärn av
trådigt brott och stor homogenitet.
Materialet prövades enligt Polhem på
så sätt, att man medelst skarpa
mejslar gjorde inhugg i detsamma samt
genom böjning sökte åstadkomma brott.
Lät sig en järnstång helt omböjas utan
att brytas, kunde järnet utan vidare förarbetas till tråd; bröts den däremot, måste den
först ytterligare förädlas genom garvning och omsmidning. Det för tillverkning av tråd
avsedda stångjärnet utsmeds antingen direkt till trådämnen, eller också först till plattjärn,
vilket senare medelst mejslar eller skärverk (sedan dylika kommit i allmänt bruk)
uppdelades i ett antal 4-kantiga trådämnen (se sid. 40). Sedan dessa ämnen under
vattenhammaren eller medelst handsmide givits avrundad form, voro de färdiga för dragning.
Fig. 184. Dragbänkar (1500-talet).
9—23009S. Uppfinningarnas bok. K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
