Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Manufaktursmide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDIGBEARBETNING. MANUFAKTURSMIDE. MEKANISKA VERKTYG.
155
tillstånd. Däremot förlorar slaget i styrka, i det att nämligen en stötförlust uppkommer
genom anslaget mot fjäderkubben. Funnes ej denna stötförlust, skulle hammarhuvudet
nedfalla på städet med fullkomligt samma hastighet som den, med vilken det
uppkastades. Nu blir i själva verket denna hastighet något mindre, än om hammaren hade
slungats uppåt utan något motstånd och därefter fritt fått falla ned på städet.
Besläktade med stjärthammaren äro brösthammaren och noshammaren. Vid den
förra sitter lyftkamhjulet mellan huvudet och skaftets vridningspunkt, vid den senare
omedelbart framför huvudet, som för detta ändamål har ett utsprång för
lyftkammarnas angrepp. Dessa hammartyper, av vilka blott den förra brukar hava
fjädrings-anordning, äro mycket föråldrade och förekomma ganska sällan i praktiken,
huvudsakligen i följd av den uppkommande stora effektförlusten. Båda kunna nu anses hava
spelat ut sin roll, som egentligen tillhört den grövre järnindustrien snarare än
manu-faktursmidet, i det att brösthammaren huvudsakligen varit använd inom
vallon-smidet för uträckning av stångjärn, noshammaren åter för utsmidning och förtätning
av smältor och puddelbollar vid framställning av välljärn enligt lancashire- och
pud-delmetoden.
Dessa skafthammare, av vad slag de vara må, hava emellertid så stora olägenheter,
särskilt för manufaktursmide, att de numera blivit så gott som överallt ersatta av
parallellhammare. I följd av hammarhuvudets rörelse i cirkelformig bana blir dess arbetsyta
(planet) parallell med städets blott i ett visst läge, och därför måste vridningspunkten
förflyttas för erhållande av jämntjocka arbetsstycken av olika dimensioner. Härtill
kommer, att fallhöjden alltid är densamma, så att ett på städet vilande arbetsstycke
av stor tjocklek erhåller svagare slag på grund av minskad fallhöjd. Dessa olägenheter
jämte åtskilliga andra förefinnas ej vid paraUellhammarna.
Dessa särskilt inom sänksmidet numera oumbärliga hammare leda sitt ursprung
från de i fig. 222, 223 visade, ännu för några tiotal år sedan brukliga, enkla redskapen,
bestående av ett emellan tvenne styrskenor vertikalt rörligt hammarhuvud, som lyftes
helt enkelt medelst en över en rulle löpande draglina. Fig. 223 visar en förändrad
anordning, vid vilken hammaren hålles upplyft över städet genom en fjäder och slaget
åstadkommes genom en trampa.
De moderna parallellhammarna, även benämnda friktions- eller hefarhammare,
drivas vanligen genom remledning från en transmissionsaxel, varigenom stor lyftkraft
er hålles. För hammarviktens lyftande betjänar man sig antingen av en stark läderrem,
som upprullas på en vals, eller av en skiva av segt och hårt träslag, vilken fastklämmes
och uppdrages emellan tvenne friktionsvalsar. Fig. 224 visar en hej arhammare av svensk
tillverkning (Munktells aktiebolag i Eskilstuna), försedd med sistnämnda lyftanordning.
Denna mycket bekväma och lättskötta maskin arbetar sålunda, att den ena av de upptill
belägna, ständigt roterande valsarna pressas emot träskivan, i samma ögonblick
hammaren slår an mot städet, då alltså hammarvikten åter upplyftes, varemot samma vals
flyttas ifrån träskivan, när hammaren nått sitt högsta läge, då den alltså åter nedfaller.
Medelst en trampa kan dock träskivan fastklämmas mellan ett par spärrkammar i vilket
läge som helst och åter lösgöras från dem. Den stora fördelen hos denna hammare, vilken
huvudsakligen användes till sänksmide, ligger alltså däruti, att, så länge trampan hålles
nedtryckt, slag på slag erhållas av fullkomligt samma styrka, som beror på fallhöjden,
vilken i sin mån kan noggrant regleras av tvenne flyttbara anslag. Grövre fallhammare
kunna lämpligen anordnas för ånga såsom drivkraft, då ångcylinderns kolvstång står i
förbindelse med fallvikten genom blocktyg och linledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
