Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Manufaktursmide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 METALLERNAS BEARBETNING.
utströmmar samtidigt genom kanalerna f, b och g. Kanalen a kommer härvid i förbindelse
med kanalen c, så att pressluft inkommer över kolven och driver denna nedåt. Härigenom
förenas kanalen f med c eller a, då kolven åter drives uppåt, och på detta sätt arbetar
maskinen kontinuerligt.
För tryckluftens inledande finnes i det liksom på en revolver anordnade handtaget
en kanal a, i vilken pressluftslangen inskruvas. Luften införes genom en kolvventil
b (fig. 231), rörlig medelst en kring en tapp t vridbar, å ritningen ej synlig hävstång.
Den noggranna regleringen av slagstyrkan, anpassad efter ändamålet, åstadkommes
genom skruven e. Själva verktyget, en hammare, mejsel m. m., insättes i den med
lagerhylsa försedda änden f, och genom den sexkantiga tvärskärningen hindras verktygets
kringvridning under arbetet. Hela apparaten, som väger 4—5 kg, hålles i ena handen
och styres med den andra. Slagen följa mycket hastigt på varandra, ända till 10 000—
30 000 i minuten, beroende på apparatens storlek och anordning, vadan alltså händerna
under arbetet äro utsatta för skakningar, nästan såsom uti en induktionsapparat.
Arbetsresultatet är förvånande. En spån om c:a 20 X 10 mm tvärskärning kan bortmejslas
å en plåtkant med en hastighet av 200 mm per minut. Sin största betydelse hava dessa
maskiner erhållit för nitningsändamål, för mejsling i allmänhet samt för diktning av
plåtkärl, såsom ångpannor m. m. Särskilt för nitning av ångpannor, järnbroar, ångfartyg
etc. äro de numera nästan oumbärliga.
Arbetssätt vid smidning. Det är förvånande att se, med vilka enkla verktyg smeden
kan åstadkomma även ganska växlande och invecklade arbetsformer. Hans så gott
som enda verktyg äro smidestången, hammaren och städet. Denna mångfald former
åstadkommes genom arbetsstyekets vridning och vändning, genom dess anbringande
på olika ställen av städet samt med användning av vissa arbetssätt, såsom uträckning
eller sträckning, stukning, ansättning m. fl. Blott undantagsvis anlitar han ett och annat
specialverktyg, såsom varmmejseln för borthuggande av överflödigt material,
lock-mejseln och durchslaget för hålbildning, sänkhammare med sänkstäd av olika form,
nageljärn m. m. för framställning av en mera noggrann form hos arbetsstycket. Stor
vana måste smeden äga för att blott på grund av arbetsstyckets färg bedöma dess
temperatur.’ Och så snart det uttagits ur ässjan och blivit lagt på städet, gäller det för honom
att med god omdömesförmåga och snabb beslutsamhet »smida medan järnet är varmt»,
såsom ett gammalt ordspråk lyder. Han kan härigenom spara både tid, bränsle och
järn, ty varje förnyad hets åstadkommer en ej obetydlig »avbränning» eller järnförlust
i form av glödspån och kräver dessutom kol och tid. Inom specialsmidet fordras dock
en hel mängd olika verktyg, framför allt sänken, och det egentliga handarbetet har
inom detta en mera underordnad betydelse.
Såsom exempel på handsmidet må tjäna tillverkningen av en vanlig smidestång
(fig. 232—240). Råmaterialet är stångjärn av rektangulär tvärskärning. Efter
upphettning lägges ändan av stången på städet och tillplattas med ett par kraftiga slag av
hammaren eller hantlangarens slägga. Efter formandet av ansatsen mot städkanten
(fig. 232) följer tillplattningen vid skänklarnas föreningsställe (fig. 233), sedan
arbetsstycket om vridits en rät vinkel. När sålunda tångens mule eller käft samt den flata delen
vid nämnda ställe bildats, tillformas detta senare (fig. 234) ytterligare mot städkanten,
varvid skänkeln utsmides. Allt detta arbete kan av en skicklig och rask smed utföras i
en enda hets. Därefter fattar smeden muländen med tången och uträcker skänkeln, så
att den avsmalnar utåt och avsneddas vid ändan för fastsvetsning av ett stycke rund_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
