Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Axellager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
METALLERNAS BEARBETNING.
kullagrens utveckling voro de undersökningar, som för klargörande av hithörande
förhållanden i början av 1900-talet gjordes av Stribeck i Neubabelsberg, och den typ, som
i följd av desamma kom i bruk, var det s. k. ringlagret med läppspår i såväl ytter- som
innerring. Stora praktiska svårigheter förefunnos dock alltjämt hos dessa, särskilt i fråga
om lagrets ihopsättning och isärtagning. Denna sistnämnda svårighet övervanns
genom en sinnrik anordning, bestående däruti, att den yttre ringens löpbana eller inre
yta gjordes sjärisk med medelpunkten liggande på axelns centrumlinje i kulbanans mitt.
Denna av E. G. Hoffmann 1902 i England patenterade uppfinning gällde dock blott
enkelradiga kullager. Först genom denna princips tillämpning på ett två- eller flerradigt
kullager enligt den av S. Wingquist 1908 patenterade uppfinningen inträdde en epok
inom denna tillverkning. Den sfäriska kulbanans medelpunkt hos detta lager (fig. 304)
ligger i kulseriernas mitt, varigenom lagret befinner sig i fullkomlig jämvikt i varje läge,
trots de sneda trycken. Alla kulorna i lagret kunna inläggas i sina resp, platser i hållarna
helt enkelt genom vridning av den inre ringen i
förhållande till den yttre (fig. 305). Det s. k.
»S.K.F.»-lagret, som tillverkas av Svenska kullagerfabriken
Fig. 304. Kullager med löpspår i såväl ytter- som innerring.
Fig. 305. Kullager, S. K. F.
i Göteborg, har fördelarna att lagret lätt och snabbt kan isärtagas för undersökning
eller rengöring, att det är självsmörjande, i det att den åt sidorna öppna kulhållaren
lämnar fri tillförsel av smörjmedlet till kulor och löpbanor, samt slutligen att lagret,
genom kulornas anordning sicksack i två rader, innehåller i det närmaste dubbla
antalet kulor mot det enradiga lagret utan att överskrida standarddimensionerna för det
senare, varigenom för en viss belastning påkänningen pr kula hos det förra lagret
endast blir omkring hälften av den hos det senare. Detta sistnämnda förhållande ger åt
lagret stor varaktighet och driftsäkerhet. I fråga om belastningens fördelning på de
särskilda kulorna i ett radiallager har man uppställt formeln
P = k.d2 .n,
5
i vilken d betecknar kulornas diameter, n deras antal och k en konstant, vars storlek
beror på materialets beskaffenhet, formen hos löpbanorna m. m. Denna formel kan dock
tillämpas blott för lager med ett visst, största antal kulor och för en viss, största diameter
hos desamma, ty löpringarnas dimensioner, som bero på nämnda faktorer, måste väljas
med hänsyn till minsta elastiska formförändringar under gången. För tjockare ringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
