Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Inledning - Axellager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDIGBEARBETNING. MEKANISK VERKSTADSINDUSTRI. AXELLAGER.
191
stolen härstammande maskiner, ävensom maskinerna för bearbetning av metaller, trä
etc., så länge råämnets sönderdelning är bisak men dess formande huvudsak; de betecknas
med det vittomfattande namnet verktygsmaskiner. Till dem ansluter sig den
jämförelsevis lilla gruppen av sönderdelnings- och kr o ssningsmaskiner, såsom kvarnar, stampverk,
de nyligen i bruk komna disintegratorerna o. s. v., vilka senare ofta hava till syfte att
såsom huvudprodukt åstadkomma det som man av verktygsmaskinerna erhåller såsom
avfall.
Vi måste här inskränka oss till denna sammanträngda framställning av
maskinindustriens utveckling och omfattning och kunna göra detta så mycket hellre, som vi
på andra ställen i detta verk mera i detalj redogjort för en mängd motorer och
arbetsmaskiner. Och därmed övergå vi till det, varmed vi i detta kapitel egentligen hava att
göra, nämligen maskinens tillverkning eller »maskintekniken», såsom det också heter.
Enär dock varje maskin, hur enkel den än synes vara, är sammansatt av vissa delar,
maskinelement, med bestämda rörelser, blir det nödvändigt att till en början närmare
redogöra för några viktigare grupper av sådana enkla maskindelar.
Bland de många olikartade maskinelement, som ingå i nästan varje maskin, intaga
lager, utväxlingar, särskilt med kugghjul, samt skruvar främsta rummen, varför desamma
här må något närmare beskrivas, i all synnerhet som just dessa maskinelement på senare
tider undergått högst väsentliga förbättringar i fråga om såväl form som material och
tillverkningsmetoder. I följd av den ständigt växande efterfrågan på dessa föremål har
tillverkningen av desamma numera standardiserats, varigenom kostnaderna väsentligt
nedbringats, typerna förenklats och kvaliteten höjts. Särskilt i vårt land har Svenska
kullagerfabriken i Göteborg inlagt stora förtjänster inom detta viktiga område av
maskintekniken och dess tillverkningar av kullager och kugghjul hava vunnit
världsrykte.
Axellager. Man kan spåra användningen av axellager ända tillbaka till den
neo-litiska tidens enkla borrapparater, i vilka borrspindeln, försatt i fram- och återgående
rotation medelst ett kring densamma lindat bågsnöre, upptill stöddes i ett dubblager
av horn eller ben. Vitruvius omtalar att de romerska stridsvagnarna hade järnbeslagna
lager (arbuscula) kring löphjulens axlar, och Heron talar om järnaxlar, roterande i
trälager. Delade axellager, bestående av två skålar, synas hava uppkommit först på
1700-talet. Man torde ganska tidigt hava kommit till insikt om fördelen att anordna lagren
med ytorna rullande i stället för glidande eller släpande på varandra. Sålunda säger
Vitruvius, att Diades använde valslager i grekiska belägringsmaskiner. Under
medeltiden voro s. k. antifriktionsrullar mycket i bruk vid grova lager med stora tapptryck,
t. ex. till brunnsvindor m. m. Även koniska rullar användes denna tid. Den förste,
kände konstruktören av kullager synes hava varit Phélip Vaughan, en järngjutare i
Carmarthen, vilken 1794 erhöll patent i England på ett radiellt kullager för vagnsaxlar.
Snart följde den ena uppfinningen efter den andra av kullager för olika ändamål, såsom
av Cardinet 1802 å axiella lager till karuseller, av Harcourt 1820 till möbeltrissor, av
W. Newtqn 1862 till järnvägshjul, av Perley 1862 till propelleraxlar, m. fl. Vi skola i
det följande huvudsakligen sysselsätta oss med detta synnerligen intressanta lagers
snabba utveckling under de sista årtiondena.
Ett viktigt skede i dess historia började samtidigt med dess användning för
velocipeder, men det visade sig snart, att den då gängse typen, det s. k. konuslagret, var
olämpligt för större belastningar och hastigheter. Av grundläggande betydelse för de moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
