Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Målning m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
METALLERNAS BEARBETNING.
Målning eller anstrykning användes i stor omfattning till att skydda järn- och
zinkkonstruktioner mot rost, såsom brobyggnader, gasklockor, kranar, fartyg, tak m. m.
Ädla metaller målas givetvis icke, och sådana metaller som mässing, brons eller koppar
förses med ett genomskinligt överdrag med fernissa eller lack. Vid oljemålning användes
ett »pigment» eller färgstoff, som utrives tillsammans med linoljefernissa, en seg,
harts-artad massa, bildad genom syrsättning av linolja. Oljefärgen påstrykes i flera lager,
underst en grundning av bly- eller järnmönja, även grafit, stundom, ehuru sämre, av
bly- eller zinkvitt. Till täckfärg brukas de nämnda färgpulvren eller andra färgämnen,
såsom ockra, kromgult m. fl. jämte fyllnadsämnen, krita eller tungspat. Man har iakttagit,
att ett visst pigment, utrört i linoljefernissan, givit ett hållbarare överdrag och bättre
skydd för järnet än ett annat, utrört i samma vätska. Anledningen härtill synes vara
den, att elektrolytiska verkningar uppstå mellan järnet och pigmentet i målarfärgen,
och om dessa verkningar alstra en sådan ström, att syret, som alltid förefinnes löst i
fuktighet, verkar aggressivt på järnet, påskyndas rostbildning, varemot dessa verkningar
hämma rostbildning, om de i stället göra syret aggressivt gent emot pigmentet. Härav
förklaras t. ex. varför basiskt kromgult är ett utmärkt pigment i skyddsfärger. Före
målningen bör järnets yta rengöras antingen på mekanisk väg med ståltrådsborstar eller
sandbläster eller genom betning och spolning med hett vatten, så att metallen hastigt
torkar och färgen bättre vidhäftar. Till en början äger överdraget en viss elasticitet
och följer metallens volymförändringar utan att brista, men med tiden förstöres all
oljemålning, liksom alla kolföreningar, av atmosfären, isynnerhet om denna är
bemängd av svavelhaltig stenkolsrök. Föremål under vatten kunna lämpligen bestrykas
med en välling av portlandcement i 4 å 5 lager på varandra. Grövre järnföremål bestrykas
ofta med varm tjära, som dock bör vara fullt ren, fri från ättiksyra, om trätjära användes,
och från ammoniaksalter, om stenkolstjära användes. I annat fall gör tjäran mera skada
än nytta. Enär den vid värme blir mjuk, tillsättes pulver av bränd kalk samt något
terpentin för blank yta. Särskilt för gjutna, i jorden lagda järnrör har dylik asfaltering
visat sig mycket lämplig. Rören böra vid behandlingen vara upphettade till c:a 300°.
I handeln förekomma flera skyddsfärger mot rost, såsom pansarfärg, bessemerfärg,
zonkafärg, antiferugin, inertol m. fl. av bättre och sämre beskaffenhet.
Fästes stor vikt vid utseendet, användes ett glänsande lack, framställt genom lösning
av ett harts i sprit, terpentin eller någon eter, vilket torkar hastigt och ger bättre glans
än linoljefernissan. Enär denna lackfernissa är genomskinlig, bör metallytan väl putsas,
t. ex. genom slipning, så framt en mycket blank och vacker yta önskas. Råa och ojämna
ytor spacklas därigenom, att håligheterna före lackeringen fyllas med ett kitt, som beredes
av slammad krita, blyvitt m. m. uti linoljefernissa, varefter ytorna torkas och putsas
med sandpapper eller smärgel. Terpentinoljelacker giva ett smidigt överdrag och äro
varaktigare än spritlacker men torka långsammare. Mycket använd är asfaltlack. Feta
lacker, som vanligen framställas av kopal, löst i linolja, giva i allmänhet bästa och
hållbaraste överdragen.
Lackets varaktighet stegras genom torkning i upphettade kärl eller ugnar, i vilka
föremålen, exempelvis delar till symaskiner, bicyklar, järnsängar, bleckkärl m. m., under
några timmar utsättas för en temperatur av 100—150°. Avputsning, lackering och
torkning i ugn eller »bränningen», som denna procedur oegentligt benämnes, upprepas flera
gånger, varigenom överdraget blir tjockare, jämnare, vackrare och varaktigare. Till
skillnad från den enkla anstrykningen med lackfernissa skulle man lämpligen kunna
benämna metoden brännlackering eller lackemaljering. Med denna lackering förenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
