Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Kemiska överdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 METALLERNAS BEARBETNING.
En svartblå färg hos järnföremål kan erhållas genom deras neddoppning i ett bad
av 0.9 delar salpeter och 0.1 del brunsten vid 700°. Även genom bestrykning med
kopparsulfat och sublimat samt torkning och upprepande av detta förfaringssätt kan en
blå färg framkallas hos överdraget. Vanlig blåanlöpning (se Härdning) ger en vacker
yta, som dock är föga motståndskraftig mot rost. Koppar och brons kunna genom
bestrykning med en lösning av salmiak, vinsten, koksalt och kopparnitrat m. m. erhålla en
konstgjord patina, som fullkomligt imiterar den hos antikens bronser förekommande,
så högt uppskattade »ädla ärgen». Till dessa metoder ansluter sig ett av Barff & Bower
uppfunnet förfaringssätt, enligt vilket ett föremål av smides- eller gjutjärn utsättes
för de heta, bortgående gaserna från en generatorugn, tills de nått en temperatur av
800—900° eller rödvärme. Därefter tillsättes mera luft till gaserna, då en oxidering
inträder och föremålen under en tid av 15—20 minuter överdragas med ett lager av
järnoxid. Genom att under nästa period, 20—30 minuter, minska den tillförda luftmängden
reduceras oxiden till järnoxidoxidul och temperaturen sjunker. Gastilloppet avstänges
och kammaren öppnas, sedan temperaturen nedgått till omkring 200°. Genom
upprepande av oxidationen och reduktionen kan oxidskiktets tjocklek ökas efter behov.
Enligt ett annat förfaringssätt av de Meritens åstadkommes oxidationen på elektrisk
väg, i det att stålföremålen — sådana av smides- och gjutjärn kunna ej användas —
utsättas för en ej alltför stark galvanisk ström i ett vattenbad av 70—80°, varigenom
vattnet sönderdelas och syret avsätter sig på stålets yta, oxiderande densamma.
Slutligen må anföras det Gesnerska rostningsförfarandet. Föremålen inläggas i en retort,
som upphettas till 550—650°. Efter omkring 20 minuter låter man ånga inströmma
under 35 minuter, varigenom ett oxidlager bildas på deras yta. Slutligen införes i
re-torten en ringa mängd nafta samt på nytt ånga under 10 minuter, då en kombinerad
oxiderande och kolande verkan inträder.
Även ythärdning eller sätthärdning lämnar ett motståndskraftigt överdrag.
Inläggas väl putsade järn- och stålföremål i kolpulver samt utsättas en kortare tid —•
omkring en halv timme — för rödglödgning, inträder en kolbindning på ytan, som efter
härdning erhåller en jämn och vacker grå färg. I stället för kolpulver kan användas
sågspån, som förkolas och verkar cementerande genom de utvecklade gaserna.
Beroende på spånens grovlek blir ytan mer eller mindre finkornig. Båda dessa metoder
användas emellertid mera sällan. Däremot är avbränning med gult blodlutsalt mycket
omtyckt, varigenom föremålen erhålla ett blommigt eller marmorerat utseende och
stor motståndskraft mot mekanisk inverkan eller hårdhet genom föremålens hastiga
avkylning i vatten från det rödglödande tillståndet. På detta sätt behandlas ofta
verktyg av alla slag, hos vilka fordringar ställas på ett vackert yttre och stor hållbarhet.
Å konstsmidesarbeten kan bibringas en svart, vacker färg genom insmörj ning
av förmålet med olja, som förbrännes i en ässja, varpå det lösa, vidhäftande sotet
av-gnides. Återstoden biter sig fast på järnets oxiderade yta och ger denna en matts vart
färgton. Föremål av silver erhålla en brunaktig, i blått stötande färgton genom
behandling med en utspädd lösning av svavelammonium, en metod som oriktigt
benämnes oxidering. En matt yta framställes ofta å blanka föremål av guld eller silver helt
enkelt genom sandblåsning. Slutligen må i korthet omnämnas de inom
guldsmedskonsten mycket länge använda metoderna niellering och tulabeläggning, båda
härstammande från orienten. Enligt Plinius förstodo redan de gamla egypterna att utsira
metallarbeten med en sammansmält massa av lika delar silver och svavel samt en
tredjedel koppar. Mönstret graveras på metallen, som efter fuktning med boraxlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
