Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Specialtillverkningar - Sågar och filar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
METALLERNAS BEARBETNING.
vilka tänder äro utskurna (fig. 618), eller också kan den bestå av vanliga, släta länkar,,
vid vilka tandade blad äro fastsatta (fig. 619). De kunna med fördel användas för
fällning av träd, som växa på en svårtillgänglig plats, så att de ej kunna fällas på vanligt
sätt. Mycket fina kedjesågar användas inom kirurgien för avsågning av ben utan att
andra, närliggande delar skadas.
Filar. Tjänar sågen till att sönderskära arbetsstycken, så sörjer filen för ytans
avjämnande. Och liksom sågen redan i naturen har sin förebild uti de skarpa kanterna
hos blad och musslor, till och med vid dess användning till vapen — såsom hos sågfisken
—, så har människan även i fråga om filen fått en hänvisning från naturen; skavgräs
och fiskhud hava länge av henne använts till att glätta råa ytor. Detta verktyg
betecknades i det gamla Grekland med samma ord som haj fisken, varav man torde kunna
antaga, att detsamma därstädes tillverkades av rå fiskhud och ersatte vår tids rasp
för ytbearbetning av trä eller mjukare materiel i allmänhet. Dock dröjde det länge,
innan det lyckades henne att på detta sätt åstadkomma större formförändringar. För
sådant ändamål måste hon använda klyvning genom slag eller hugg, skärning med kniv
Fig. 620. Romersk fil.
Fig. 621. Gammal fil från gravfältet vid Hallstatt.
eller ett mödosamt slipande, ty hon saknade ett material, som i mjukt tillstånd kunde
formas till ett verktyg med skrovlig yta och sedan användas i hårt tillstånd. Med andra
ord: hon saknade stålet samt ett verktyg för dess bearbetning.
Den bland gravfynden vid Hallstatt påträffade filen (fig. 621) visar en
egendomlig kombination av flat- och rundfil. Antagligen hava tänderna åstadkommits genom
filning, ty de äro dels alltför grova för att vara huggna med mejsel, och dels kunna den
runda spetsens tänder svårligen vara gjorda i svarv. Det kan synas märkvärdigt, att
gamla filfynd redan uppträda med så utvecklade former. Förklaringen är dock lätt att
finna. Ty om också stålet är motståndskraftigare än järnet och längre bibehåller sig
under i övrigt lika omständigheter, så är det dock sedan gammalt så mycket
värdefullare, att blott tillfälliga förluster kunde leda till fynd av stålstycken. Var filen
så nött, att den ej längre kunde användas, så blev den ett välkommet råmaterial för
andra arbeten. Ännu i dag gälla gamla filar, för så vitt de äro framställda av vällstål,
såsom ett värdefullt material i klensmedjor för tillverkning av verktyg eller för stålning.
Den uppenbarligen mycket tidiga, kanhända allra första metoden att åstadkomma
filens tänder genom filning efterträddes dock snart av huggning, d. v. s. uppdrivning
av tanden genom ett mejselhugg, varigenom en smal upphöjning eller s. k. grad bildas,
ett betydligt enklare och billigare sätt men som fordrar ett särdeles gott stål åtminstone
för mejseln. Vid tillverkning av de första huggna filarna framställdes dock ej graderna
med mejsel, såsom i våra dagar, utan direkt med hammare, försedd med en
mejsel-artad egg. Konsten att hugga filar utövades redan under 1400-talet i Nürnberg,
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
