Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Ur med balans - Ur med pendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
URTEKNIK.
en spiral med yttre varvet uppböjt, varigenom han på ett enklare sätt uppnådde
samma resultat (Breguetspiralen).
Flera nya gångar uppfunnos av Breguet, bl. a. en gång med konstant kraft. Han
var den förste, som använde härdade gånghjul av stål i cylinderuren. Den förut
omnämnde dansken Urban Jürgensen är uppfinnaren av dessa stålhjul, men han härdade
dem ej. Breguet bringade fabrikationen av repetitionsur till stor fullkomning. Han var
den förste, som använde stålfjädrar att slå på i repetitionsuren. Före honom voro
alla repetitionsur försedda med klang i boetten, och till följd härav blevo de alltid
mycket tjocka.
Breguet ändrade alldeles den gamla kalibern på uren samt förbättrade och gjorde
uppfinningar vid snart sagt allt han rörde vid.
❖ *
❖
Innan vi lämna denna avdelning, ur med fjäderkraft, torde påpekas, att i och
därmed att urtekniken utvecklades, användes fjäderkraften icke blott för fickur utan
jämväl för väggur, och i vår tid torde endast i undantagsfall lod härför användas. Endast
för mycket stora ur, såsom tornur samt för astronomiska ur, komma lod alltfort till
användning.
Ur med pendel.
Inledning-. Strävandena att förbättra urens konstruktion och i all synnerhet
deras gång hade redan länge förefunnits på åtskilliga håll, varvid man även ägnade en
stor uppmärksamhet åt problemet att åstadkomma en god hämmande anordning. Dessa
strävanden hade, såsom redan omnämnts i det föregående, resulterat i uppfinningen av
oron, som med utgångspunkt från den armliknande balansen så småningom utvecklades
till det sinnrika lilla orohjulet.
Vid sidan av denna detaljs fullkomning strävade man dock att finna andra
lösningar på problemet, men svårigheten låg just däri, att man ej kunde få fram en
anordning, vilken utförde regelbundna svängningar och sålunda kunde ersätta balansen
eller oron. Emellertid löstes i sinom tid problemet på ett lika enkelt som genialiskt
sätt, vilket här nedan skall beskrivas.
Släpande gångar. G a 1 i 1 e i pendel. Äran att hava upptäckt pendelns
användbarhet på hithörande område tillskrives den italienske fysikern, matematikern
och filosofen Galileo Galilei, född i Pisa år 1564. Enligt historien skall han i en kyrka
i Bologna hava iakttagit hurusom en lampa, vilken hängde i en lång kedja, svängde
fram och tillbaka, varvid han fann att den tid som åtgick för varje svängning alltid var
densamma, pendelns s. k. isokronism. Han kom då år 1583 på den idén att använda
en sådan balans, pendel, för tidmätning. Han konstruerade en pendel av mässing,
vilken han gav formen av en sektor, som var tjock på mitten och tunnare på sidorna,
för att luftmotståndet skulle bli så litet som möjligt. Då emellertid pendeln efter ett
visst antal svängningar så småningom stannade i sin rörelse, måste densamma tid
efter annan erhålla en kraftig stöt för att åter komma i gång. Denna anordning var
visserligen icke något ur, och Galilei avled innan han hunnit praktiskt tillgodogöra sig
idén med pendeln sammankopplad med ett urverk. Emellertid fullföljde hans son
Vincentio och hans lärjunge Viviani planerna, och tio år efter faderns död hade sonen
enligt uppgift konstruerat det första pendeluret år 1649. Men innan han fått sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
