Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Ur med pendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MED PENDEL. SLÄPANDE GÅNGAR.
419
Fig. 827. Galilei pendelur. Fig. 828. Huygens’ pendelur.
konstruktion fullständigt färdig dog han till följd av en feber, och uppfinningen gick
i och med detta förlorad för eftervärlden. Åtskilliga forskare hålla emellertid före, att
araberna redan tidigare skulle ägt kännedom om pendelns användbarhet såsom
tidmätare. Därom vet man dock intet med bestämdhet.
Principen för uppfinningen framgår av fig. 827. Pendelstången A är förenad
med tvenne utstående armar B och D. Då pendeln svänger åt vänster, upplyfter
armen B spärrhaken C, vilken håller steghjulet E i vila. Härigenom frigöres detta
steghjul, och ett av dess små sidostift ger armen D en stöt, varigenom pendeln
erhåller en impuls för svängningen åt höger. Under pendelns svängning mot höger
släpper armen B spärrhaken C, vilken således faller mot ett stift på steghjulet och
hejdar detsamma i dess
kringgående rörelse,
vilken rörelse väl får
tänkas åstadkommen med
ett lod. När pendeln
därefter på nytt
svänger mot vänster,
upplyftes ånyo spärrhaken
C o. s. v.
Man kan säga att
denna vackra
uppfinning återuppstod i
förädlad form i den senare
uppfunna
kronometer-gången med vilken den
har någon likhet.
Huygens’
pendel u r. Emellertid
arbetade allt vad
vetenskapsmän och skickliga
urmakare fanns vid
denna tid på uppfinningen
av tidmätare med anledning av den allt mer och mer utvecklade samfärdseln till sjöss,
och det därav följande kravet på noggranna tidmätare.
Tanken att ersätta balansen med pendeln låg ock så nära till hands, att idén
återigen kom fram och till användning. Detta skedde år 1658 genom den förut
omnämnde holländaren Christian Huygens, vilken enligt utsago lär hava varit obekant
med den av Galilei gjorda upptäckten. Galilei var visserligen den förste som kom på
idén, men Huygens lär vara den förste som utförde idén praktiskt, och sedan dröjde
det icke länge förrän den allmännare kom till användning; bl. a. försågos ett stort
antal äldre ur med pendel.
Principen för denna utomordentligt vackra uppfinning framgår av fig. 828. Ett
i snöret aq hängande lod strävar efter att sätta trumman och hjulet b i rörelse, vilken
påverkan genom hjulen /, r och s överföres till gånghjulet c, vilket senare, liksom i de
äldre uren, blott stegvis kan vridas runt allt eftersom tapparna på axeln dd turvis släppa
fram dess tänder. För anbringandet av pendeln är ovanför hjulet c placerad en axel hk,
vilken bär ett hjul m, på ungefär halva sin omkrets försett med tänder. I detta gripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
