Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Urteknik, av G. Willén - De mekaniska uren - Ur med pendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MED PENDEL. VILANDE GÅNGAR.
421
under det att gånghjulet rör sig i pilens riktning. I det läge, vari ankaret och pendeln
befinna sig vid I, är urverket i vila. Mot den till höger befintliga hakklon vilar en av
gånghjulets tänder, varigenom detta hindras i sin kringgående rörelse.
Vid II har pendeln begynt svänga tillbaka åt höger, den förutnämnda hakklon
har höjt sig så pass att gånghjulets tand blir fri. Samtidigt med att tanden rycker framåt
glider den utefter hakklons hävyta, varigenom ankaret och den med detta förenade
pendeln erhåller en impuls, som understödjer pendelns rörelser. Därefter blir tanden
fullt fri, och intet hindrar därefter gånghjulet i dess rörelse, se III.
Vid IV hejdas gånghjulet på nytt i sin rörelse men denna gång av hakklon på andra
sidan, och pendeln befinner sig nu längst åt höger i samma ställning således som vid I
ehuru i omvänd ordning.
Till de vilande gångarna höra ock de i det föregående omnämnda cylinder- och
duplexgångarna.
Såsom framgår av beskrivningen karakteriseras den vilande gången av att
regulatorn endast under en kort begränsad del av svängningstiden röner inflytande av
kraftkällan och under den andra delen endast har att övervinna den glidande friktionen
mellan gångdelarna.
Fria gångar. Rieflers gång. Den i det föregående nämnda och
beskrivna Grahamsgången har visat sig fylla högt ställda förväntningar under mer än 200 år.
Vid vissa tillfällen för astronomiskt bruk och under vissa förutsättningar — uret skall
bl. a. vara uppsatt fritt för skakningar — har man dock behov av en än mer förbättrad
pendelgång.
En dylik har man numera i Rieflergången, så benämnd efter dess uppfinnare.
Sigmund Rieeler föddes i Bayern den 9 augusti 1847. Efter att ha studerat
matematik, fysik och astronomi m. m. dels vid tekniska högskolan och dels vid universitetet
i München övertog han vid faderns död 1876 tillsammans med sina båda bröder den
av fadern bedrivna ritbestickfabrikationen. Efter ett flertal betydande och inom sitt
område uppseendeväckande uppfinningar på ritinstrumentens område började Riefler
i slutet av 80-talet att intressera sig för precisionsurmakeriet. Själv tillverkade han år 1889
det första uret med sin fria gång, och därefter upptogs tillverkningen av precisionsur.
Rieflergången består sig med tvenne gånghjul placerade bakom varandra, och
varav det ena sköter om hävningen och det andra om vilan. Det förstnämnda är till
Fig. 831. Schematisk bild av Rieflers gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
