Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lås, kassaskåp och kassavalv, av G. Wik - Lås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
LÅS, KASSASKÅP OCH KASSAVALV.
Fig. 899. Bultlås från
början av 1400-talet.
Fig. 900. Olika nyckelax; a och b
för enkel, c, d och e för dubbel
riffbesättning samt f för
mittel-brockbesättning.
I Nordiska museet finnes en synnerligen rikhaltig samling av olika lås från allra
iörsta tid till senare dagar. Då samlingarna även äro ordnade landskapsvis, har man här
rika tillfällen att studera utvecklingen av låstekniken såväl
under olika tidperioder som å skilda platser i landet. Även
finnas å samma ställe en del kistor försedda med olika slag av
lås, både fasta lås och hänglås. Man finner här låstyper av
högt konstnärligt värde samt lås med sinnrika mekanismer,
vilket visar att låssmederna i Sverige i forna dagar voro
skickliga hantverkare och uppfinnare. Sedan låstillverkningen
numera blivit industri, anlitas låssmederna endast för
reparationer.
Låset och låsdelarna. Låsets huvuddelar äro nyckeln,
regeln, kolven, nattregeln, tillhållningarna och
säkerhetsanordningarna. Allt efter arten av lås komma en del eller samtliga
dessa delar till användning. Vid exempelvis det s. k.
bokstavs-låset saknas nyckel, vid andra lås nattregel o. s. v.
Nyckeln förmedlar en planmässig förskjutning av regeln
eller inställer tillhållningen, så att regeln på annat sätt kan
förflyttas. Huvuddelarna av nyckeln äro axet, skaftet och
handtaget. Skaftet kan vara urborrat (försett med pipa), i vilket fall en dorn eller
pinne fastnitas i låsbottnen. Härigenom får nyckeln styrning och nyckelhålet minskas
vartill kommer, att nycklar utan pipa ej kunna införas i låset. Dylika anordningar hava
dock numera ringa användning, men återfinnas på en del gamla låskonstruktioner.
Tidigare gjordes nycklarna stora och tunga, vilket medförde stora nyckelhål. Då
nyckelhålet är låsets svagaste punkt vid inbrott, strävar man numera efter att göra nycklarna
så små som möjligt, varigenom de även bliva lätthanterliga. För att hindra låsets
öppnande med främmande nycklar, förses det med s. k.
in-rikten (besättningar, villor). Dessa bestå av i låshuset
invändigt på över- och underplåten eller på en i mitten av
låset insatt plåt, fastsatta upphöjda plåtremsor. Dessa
plåtremsor bilda koncentriska cirklar med nyckelhålet och
urtagningar äro sedan gjorda i nyckelaxet, vilka motsvara
de insatta plåtremsorna. Är låset försett med en
mittplåt med uppåtstående plåtremsor (mittelbrock) måste
nyckelaxet urskäras på motsvarande sätt. Fig. 900 visar
en del olika urskärningar i nyckelax. Sedan
ansträngningarna alltmera inriktats på att erhålla säkrare lås, hava
även nycklarna undergått betydliga förändringar. Så ha
exempelvis nycklarna erhållit flera ax, antingen 2 i 180°
vinkel eller 4 i 90° vinkel eller ännu flera. Nycklarna i
de s. k. chubblåsen och avarter av dessa samt
yale-låsen hava trappformiga nyckelax. Även finnas nycklar
där de för låsets öppnande erforderliga inskärningarna äro
anbragta i själva nyckelskaftet, vilket givetvis medför
mindre nyckelhål. Förutom de i fig. 897 angivna formerna å nycklar har en mångfald
andra nyckelformer kommit till användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
